Stor dramatik

Klockan är bara 12.48 men mycket har redan hunnit hända. Jag tar det i kronologisk ordning.

Imorse skulle jag hurtigt nog iväg och träna Body Combat 11.00 på Step In. Eftersom 11 är okristligt tidigt i min värld så behövde jag både ställa alarm och snooza en gång innan jag kunde kliva upp. Äter en snabbfrukost och myser med Kefka innan jag kommer ut i trappen. Och känner en viss alkoholodör. Av det lite obehagligare slaget (läs: alkis). Går ner i trappen och ser att det i ytterdörren sitter två plastpåsar på insidan. Hmm. Går ut och uppptäcker att det är ett stort hål i rutan plus fullt med blod på handtag och snön nedanför. Alternativen är många:

Antingen hade någon glömt koden och dessutom den lilla extranyckel som man kan öppna med ändå
Antingen tyckte någon att vårat hus var väldigt fint och han eller hon gärna skulle bo där, åtminstone i trappuppgången.
Eller antingen så hade någon väldigt bråttom in av någon anledning och struntade i alla de osynliga lagar vi dödliga brukar kalla vett och etikett.

(När jag senare kom hem observerade jag även blodspår i trappen vilket tyder på att den blodiga människan tagit sig in. Det blir ännu mer mystiskt när den annars så trappuppgångfrekventa kvinnan som sköter städningen inte har synts till. Hmm. Hmm)

Nåväl. Skakad av incidenten fortsatte jag min färd ner till Step In. Hittills har jag varit rätt glad över att jag inte halkat någonting i år. Bra balans och snabba reflexer har jag skrytit med, inte minst till lillasystern som lyckades med konststycket att halka två gånger på samma dag.

Men min halkhybris straffade sig. En isfläck nere i stan gjorde att sulan slant och Sofia dråsade i backen. Med resultatet att det gjorde ont i princip överrallt. Då kunde jag ha gått hem, druckit lite te och spelat WoW. Men jag skulle ju träna och jag tvekar på om en helkroppsförlamning hade kunnat stoppa mig. Så jag tog mig ner, körde Body Combat (fick stå allra längst fram...och jag som hade tänkt ta det lungt..). När jag började gå hem kom smärtan. Något lårkakeliknande började kännas på höften och knät som jag slagit i protesterade i precis varje uppförsbacke.

Då började jag koppla ihop min incident med den blodiga dörren. Tänk om polisen skulle vara där precis när jag kom hem från träningen. Stapplande och med ena benet nästan släpande efter mig. Dessutom har jag mängder av småsår på händerna pga Kefka och till och med världens dummaste polis skulle misstänka mig för olagligheter. Men det var ingen där. Jag kom hem i lugn och ro, men frågetecknen är fortfarande många. Vem var den blodiga människan, vad ville den blodiga människan, kommer jag att få bestående men av den dumma kombinationen sönderslagna knän och body combat? Och vad säger Kefka mitt i allt?

Jag älskar vardagsdramatik :)