Sagan om Sofias boxer
En gång för länge länge sedan var det en liten flicka som hette Sofia. Hon hade flyttat till en ny, fin våning på södermalm i sundsvall. Men det fanns ett litet, litet problem med våningen. När Sofia skulle titta på TV kunde hon bara få in ettan, tvåan och fyran. Hon kämpade och kämpade, men efter att ha tittat på Så ska det låta plus reprisen samma helg insåg hon att det inte gick längre. Hon gjorde en ekonomisk uträkning och insåg att hon faktiskt skulle kunna beställa ett programpaket. Och det var vad Sofia gjorde. I paketet, som skulle ge henne alla kanaler, ingick det en digitalboxer.
Dagarna gick och till slut fick Sofia ett programkort, boxern skulle dröja några dagar till. Men den lilla flickan väntade tålmodigt ty hennes mor hade lärt henne att den som väntar på något gott aldrig kan vänta för länge (men visst fan kan man det/ författarens anmärkning).
Till slut fick hon en avi om att boxern kunde hämtas om några dagar på hennes närliggande Okq8-mack. Hon var glad som ett barn på julafton och räknade timmarna till dess att Utbildningsradion skulle utkonkurreras av trevligare program. Till slut var dagen kommen. Efter en hård dags slit i Härnösand sprang hon in på macken för att hämta sitt paket. Lådan var lite bucklig, men så brukar det kunna vara.
Väl hemma trixade hon och inte ens det faktum att en av sladdarna i lådan var trasig kunde döda hennes humör, hon hade nämligen en annan sladd som gjorde samma sak och själva boxern såg faktiskt tämligen hel ut. Men när hon kopplade in boxern fick hon inga andra kanaler än 1, 2 och 4. Hon testade att vända programkortet åt alla möjliga håll men insåg att det satt rätt men ville ändå inte läsas.
Med gråten i halsen ringde hon kundtjänsten hos Boxer och efter en lång och plågsam telefonkö kom hon fram.
”Hej, min boxer som jag fick via er fungerar inte”
”Har du satt programkortet åt rätt håll?”
”Ja, och jag har testat flera gånger men det fungerar ändå inte, kartongen var intryckt och en sladd trasig, du tror inte att det har någonting med saken att göra?”
”Nä, då skulle du inte få in 1, 2 och 4”.
”Nähä…, men vad gör jag då?”
”Okej, men om du är säker på att programkortet sitter rätt så gör en programåterställning”.
Den inte fullt så begåvade flickan på kundtjänsten instruerade Sofia som tålmodigt gjorde en ny kanalsökning.
”Jag får fortfarande inte in några andra kanaler än 1, 2 och 4”
”Hmm, men är du säker på att programkortet sitter rätt?”
”Ja.”
”Det var konstigt. Den kanske gick sönder i transporten ändå. Testa ring Sagem som har hand om boxen. Hej hej”
Inte ett dugg klokare ringde Sofia Sagem dagen efter och förklarade på nytt situationen.
”Hej, bla bla bla, boxern får inte in andra kanaler än 1, 2 och 4. Kartongen och en sladd var skadad, kan det ha någonting med saken att göra?”
”Antagligen är den transportskadad och kan inte läsa av kortet. Du får ta kontakt med posten. Hej.”
Men innan Sofia ville ta itu med de jättestora steget postreklamation ville hon vara säker på att det var boxern och inte programkortet som strulade. Så hon ringde Boxer igen, trots telefonkön och trots att kundtjänstpersonalens skrämmande inkometens antagligen var smittsam.
Hon fick den inte fullt så korkade kundtjänstkvinnan att programmera om kortet, det skulle ta någon timme och med det nyvunna hoppet sprang Sofia iväg på ett Body Combat-pass. Förhoppningsvis skulle hon kunna återhämta sig tittandes på en massa fina tv-program.
Men så blev det inte, så Sofia bestämde gick till OKQ8 och förklarade situationen.
”Hej, min boxer bla bla bla, transportskada, bla bla bla, fick rådet att gå hit.”
”Hmm, det låter svårt.”
OkQ8-kvinnan slog på sin dator och tillkallade expertis men lyckades inte förstå hur hon skulle kunna anmäla skadan.
”Det är nog bäst om du åker till postens huvudkontor, på Kolvägen.”
Jaha, tänkte Sofia och gick hem till Guldbilen, på något så avancerat som ett huvudkontor måste de i alla fall kunna hjälpa mig.
Väl på huvudkontoret går Sofia först fel innan hon hamnar hos en snäll tant som efter lite bestyr skriver en anmälan. Men det kommer ta flera veckor innan det är löst, men vid det här laget var Sofia van att vänta.
Dagarna gick och plötsligt fick Sofia ett brev på Posten. Som hävdade att det inte alls var deras fel att Boxern gått sönder utan det var istället Sagem som slagit in den för dåligt, eller Bristande Emballage som det heter på vuxenspråk.
Sofia ringde därför kundtjänsten på Sagem och berättade återigen den tragiska historien, men blev inte gladare för det.
”Jaha, men det är inte vi som sköter den typen av skador. Vi har bara hand om inbyggda fel. Ring till Boxer”
Trots att Sofia vid det här laget tröttnat på mänskligheten ringde hon boxer ännu en gång. Telefonkön var rekordlång men när hon utmattad kom fram och berättat allt blev Boxer förvånade.
”Hmm, men Posten brukar ta ansvar för den här typen av skador.”
”Ja, men det står här att de inte gör det utan tycker att det var för dåligt inslaget.”
”Hmm, kan du läsa upp brevet”
Sofia läste upp brevet.
”Hmm, det låter ju jättekonstigt det där. Har du en fax i närheten?”
Eftersom 22-åriga studenter utan kontor sällan har en fax var Sofia tvungen att svara att hon inte hade någon fax i närheten.
”Hmm, har du tillgång till en fax imorgon tror du?”
”Nä. Jag har nog inte tillgång till en fax alls.”
”Hmm. Nu låter det här jättekrångligt men om du postar brevet med vanlig post idag till oss och ringer igen på fredag så ska vi se vad vi kan göra”.
”Jaha. Hej”
Sofia gick till affären, köpte ett frimärke och postade brevet. När det blev fredag ringde hon kundtjänsten igen.
”Hej, boxer trasig, bla bla bla, fick order om att posta brev. Skulle ringa idag. Kommit fram?”
”var god dröj”
Sofia dröjde. Jättelänge.
”Nä, vi har inget nytt uppdaterat här. Det kan ju vara så att ditt brev kommit fram men vi inte hunnit gå igenom det än. Testa ring på måndag.”
Nu borde det egentligen komma en glad slutkläm, som att det kom ett boxerbud med en ny boxer och ringde på dörren och sa ”Strunt i allt strul, här får du en ny boxer och gratis filmkanaler i 5 år som kompensation”. Snipp, snapp, snut och så var sagan slut. Men alla sagor slutar inte lyckliga och det här är en sån. Sofia har fortfarande inte fått en fungerande boxer och vad jag vet väntar hon än idag.
Fortsättning följer
Dagarna gick och till slut fick Sofia ett programkort, boxern skulle dröja några dagar till. Men den lilla flickan väntade tålmodigt ty hennes mor hade lärt henne att den som väntar på något gott aldrig kan vänta för länge (men visst fan kan man det/ författarens anmärkning).
Till slut fick hon en avi om att boxern kunde hämtas om några dagar på hennes närliggande Okq8-mack. Hon var glad som ett barn på julafton och räknade timmarna till dess att Utbildningsradion skulle utkonkurreras av trevligare program. Till slut var dagen kommen. Efter en hård dags slit i Härnösand sprang hon in på macken för att hämta sitt paket. Lådan var lite bucklig, men så brukar det kunna vara.
Väl hemma trixade hon och inte ens det faktum att en av sladdarna i lådan var trasig kunde döda hennes humör, hon hade nämligen en annan sladd som gjorde samma sak och själva boxern såg faktiskt tämligen hel ut. Men när hon kopplade in boxern fick hon inga andra kanaler än 1, 2 och 4. Hon testade att vända programkortet åt alla möjliga håll men insåg att det satt rätt men ville ändå inte läsas.
Med gråten i halsen ringde hon kundtjänsten hos Boxer och efter en lång och plågsam telefonkö kom hon fram.
”Hej, min boxer som jag fick via er fungerar inte”
”Har du satt programkortet åt rätt håll?”
”Ja, och jag har testat flera gånger men det fungerar ändå inte, kartongen var intryckt och en sladd trasig, du tror inte att det har någonting med saken att göra?”
”Nä, då skulle du inte få in 1, 2 och 4”.
”Nähä…, men vad gör jag då?”
”Okej, men om du är säker på att programkortet sitter rätt så gör en programåterställning”.
Den inte fullt så begåvade flickan på kundtjänsten instruerade Sofia som tålmodigt gjorde en ny kanalsökning.
”Jag får fortfarande inte in några andra kanaler än 1, 2 och 4”
”Hmm, men är du säker på att programkortet sitter rätt?”
”Ja.”
”Det var konstigt. Den kanske gick sönder i transporten ändå. Testa ring Sagem som har hand om boxen. Hej hej”
Inte ett dugg klokare ringde Sofia Sagem dagen efter och förklarade på nytt situationen.
”Hej, bla bla bla, boxern får inte in andra kanaler än 1, 2 och 4. Kartongen och en sladd var skadad, kan det ha någonting med saken att göra?”
”Antagligen är den transportskadad och kan inte läsa av kortet. Du får ta kontakt med posten. Hej.”
Men innan Sofia ville ta itu med de jättestora steget postreklamation ville hon vara säker på att det var boxern och inte programkortet som strulade. Så hon ringde Boxer igen, trots telefonkön och trots att kundtjänstpersonalens skrämmande inkometens antagligen var smittsam.
Hon fick den inte fullt så korkade kundtjänstkvinnan att programmera om kortet, det skulle ta någon timme och med det nyvunna hoppet sprang Sofia iväg på ett Body Combat-pass. Förhoppningsvis skulle hon kunna återhämta sig tittandes på en massa fina tv-program.
Men så blev det inte, så Sofia bestämde gick till OKQ8 och förklarade situationen.
”Hej, min boxer bla bla bla, transportskada, bla bla bla, fick rådet att gå hit.”
”Hmm, det låter svårt.”
OkQ8-kvinnan slog på sin dator och tillkallade expertis men lyckades inte förstå hur hon skulle kunna anmäla skadan.
”Det är nog bäst om du åker till postens huvudkontor, på Kolvägen.”
Jaha, tänkte Sofia och gick hem till Guldbilen, på något så avancerat som ett huvudkontor måste de i alla fall kunna hjälpa mig.
Väl på huvudkontoret går Sofia först fel innan hon hamnar hos en snäll tant som efter lite bestyr skriver en anmälan. Men det kommer ta flera veckor innan det är löst, men vid det här laget var Sofia van att vänta.
Dagarna gick och plötsligt fick Sofia ett brev på Posten. Som hävdade att det inte alls var deras fel att Boxern gått sönder utan det var istället Sagem som slagit in den för dåligt, eller Bristande Emballage som det heter på vuxenspråk.
Sofia ringde därför kundtjänsten på Sagem och berättade återigen den tragiska historien, men blev inte gladare för det.
”Jaha, men det är inte vi som sköter den typen av skador. Vi har bara hand om inbyggda fel. Ring till Boxer”
Trots att Sofia vid det här laget tröttnat på mänskligheten ringde hon boxer ännu en gång. Telefonkön var rekordlång men när hon utmattad kom fram och berättat allt blev Boxer förvånade.
”Hmm, men Posten brukar ta ansvar för den här typen av skador.”
”Ja, men det står här att de inte gör det utan tycker att det var för dåligt inslaget.”
”Hmm, kan du läsa upp brevet”
Sofia läste upp brevet.
”Hmm, det låter ju jättekonstigt det där. Har du en fax i närheten?”
Eftersom 22-åriga studenter utan kontor sällan har en fax var Sofia tvungen att svara att hon inte hade någon fax i närheten.
”Hmm, har du tillgång till en fax imorgon tror du?”
”Nä. Jag har nog inte tillgång till en fax alls.”
”Hmm. Nu låter det här jättekrångligt men om du postar brevet med vanlig post idag till oss och ringer igen på fredag så ska vi se vad vi kan göra”.
”Jaha. Hej”
Sofia gick till affären, köpte ett frimärke och postade brevet. När det blev fredag ringde hon kundtjänsten igen.
”Hej, boxer trasig, bla bla bla, fick order om att posta brev. Skulle ringa idag. Kommit fram?”
”var god dröj”
Sofia dröjde. Jättelänge.
”Nä, vi har inget nytt uppdaterat här. Det kan ju vara så att ditt brev kommit fram men vi inte hunnit gå igenom det än. Testa ring på måndag.”
Nu borde det egentligen komma en glad slutkläm, som att det kom ett boxerbud med en ny boxer och ringde på dörren och sa ”Strunt i allt strul, här får du en ny boxer och gratis filmkanaler i 5 år som kompensation”. Snipp, snapp, snut och så var sagan slut. Men alla sagor slutar inte lyckliga och det här är en sån. Sofia har fortfarande inte fått en fungerande boxer och vad jag vet väntar hon än idag.
Fortsättning följer
posted by Sofia Hård at 9:46 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home