Jurtjyrkogården

 Tittar just nu på Jurtjyrkogården och inser att jag är en oansvarsfull storasyster.
Första gången jag såg filmen gick jag i sexan och var 12 år. Först läste jag boken, sedan såg jag filmen och jag fattar inte hur jag vågade varken läsa eller se den. Jag är 21 år gammal och tycker fortfarande att den är riktigt, riktigt obehaglig. Man kan tycka att jag borde blivit härdad med tiden och all skräckfilm jag faktiskt betat av under åren. Men inte då.

I vilket fall som  helst så känner jag mig som en dålig storasyster eftersom min syrra (som är fem år yngre än mig) såg den samtidigt när jag gick i sexan. Vilket borde innebära att hon var typ sju år gammal. Bra Sofia. Antar att det är jag som får betala hennes räkning hos psykologen när hon börjar lida av postraumatisk stress framöver.