Vilken julfest!

Det var julfest igår. Julbord med dryck och underhållning i Hassela. Skulle kunna vara en trevlig tillställning om man varit där med öronproppar och andra människor. Nu var vi som sagt där med ÖB. Ett företag där 90% av de anställda saknar både smak och stil. Man kan säga att antalet gånger jag ångrat att jag tackat ja utan problem överstiger tio.

Men jag var inte ensam om min börda. Frida var med och delade på smärtan. När vi åker buss till Hassela och den då nyktra personalstrykan redan har slagit världsrekord i dåliga skämt passar jag och Frida på att utöva ickeverbalkommunikation till bristningsgränsen. Eller paralingvistisk kommunikation om man vill använda finare ord. En blick säger mer än tusen ord, eller hur det nu var.

Jag har varit med på många alkoholstinna tillställningar förut och brukar sällan klassas som en av de tråkiga. Den stämpeln fick emellertid både Frida och jag under gårdagen eftersom vi inte skämde ut oss på bussen, berättade hemligheter eller drack vin på hemresan då vi skulle upp och jobba några timmar senare. Dessutom var det tydligen en mindre skandal att vi inte dansade mer än en dans under kvällen, men i min värld är det snarare ett sundhetstecken att inte dansa benen ur led när musiken spelas av Hasselas stolthet Riffo eller några Wallmans-wannabebrudar av Hasselahärkomst.

Dagen på ÖB var i övrigt fruktansvärd. Inte på grund av bakfylla utan på grund av personalen. Som vanligt.

Avslutningsvis känns det inte som en högoddsare att jag i mina mardrömmar framöver kommer höra en Gun på vägen hem gasta "Men finns det ingen som kan berätta en rolig historia?". Sen när blev roliga historier överhuvudtaget roliga?