Teplaneringen

Jag dricker rätt mycket te. Anledningarna är många, men eftersom jag inte dricker kaffe (än) så måste man ha någon annan trevlig varm dryck. När man dessutom sitter och pluggar litteraturvetenskap så är tekoppen numera ett lika stort obligatorium som kurslitteraturen.

Man kan emellertid utröna ett visst mönster i te-sorterna som dricks och så här ser min te-dag ut.

Morgon/förmiddag:
En kopp Earl Grey. Klassiskt och gott. Ibland blir det ryskt eller pesiskt men för det mesta helt vanligt. Imorse drack jag persiskt vilket inte alls är så dumt. Variation förnöjer.

Förmiddag/eftermiddag:
Valfritt fruktte. Någonting lite friskare och lättare än Earl Grey är bra när solen börjar titta fram och man vill bryta av ganska ordentligt från morgontet. Just nu har jag kokat en kopp Lipton Forrest Fruit.

Kväll:
På kvällen blir det mest grönt te. Mint eller citron är favoriterna och just mint är väldigt bra om man vill friska upp tankarna eller huvudet efter en lång dag.


Jag är dock rätt lat av mig när det gäller min tekokning och föredrar påste. Inte för att det är godare eller har fler sorter, jag älskar löste men problemet är att jag saknar den optimala te-påsen för det. Hur jag än gör lyckas större delen av det torkade teet trilla ut i koppen och det är sådär. Coffe house har några grymma te-påsar men jag har inte lyckats hitta liknande för privat bruk än. Ni får gärna tipsa om ni vet var man kan hitta liknande online till ett fint pris.

Vattnet då? Det kokar jag i en kastrull, men jag skulle helst ha en vattenkokare. En röd frå OBH Nordicas Chili-serie. Ja. Den kostar 500 kronor men mitt kök skulle döda för att få den.

(Och varför har jag skrivit detta enormt onödiga inlägg? Jo, därför att jag tycker det är rätt tråkigt att läsa vad Horace Engdahl har skrivit om Almqvists romantiska ironi. Jävla hemtenta)