Hultsfred dag 2

Oavsett hur mycket jag älskar Sweden Rock Festival så går det inte att komma ifrån hur grym Backstage-området är på Hultan. Presstältet är skönt, har många sittplatser, tydlig information samt vatten och Red Bull for free i en kyl. Dessutom är Backstage-restaurangen en gåva från ovan, i alla fall om man tittar på den helt makalösa frukostbuffé som serveras för 80 kronor. Låter egentligen dyrt, men damn it, man kan äta sig mätt för hela dagen. Yogurt, fil, flingor av alla dess sorter, mängder av bröd och pålägg varvas med hela den onyttiga sidan av frukosten med korv, bacon och så vidare. Som om inte det vore nog kan man även grädda sig en våffla eller två samt mumsa loss på vattenmelon, vindruvor och apelsin. Kaffe och annat serveras naturligtvis också.

Till råga på allt så äter man dessutom i en schysst restaurangmiljö med vita dukar och guldkantade kaffekoppar av kärringmodell. I [love] it och är mätt som en plätt. En bra frukost är guld värd när man är på festival och även om hembygdgårdens på Sweden Rock inte var helt fel den heller så är Hultsfreds motsvarighet i stil med riktigt fina hotellfrukostar.

Mest oförklarligt hittills är dock ryckandet av armbanden. Jag har ett fint backstagearmband i orange plast som funktionerna måste rycka lite i för att se att man inte bytlånar med någon. Det kan man väl förstå, men när samma tjej utanför presscampingen ryckt i bandet 4-5 gånger inom två timmar känns det lite löjligt. Inte minst med tanke på att hon varje gång säger "Grymt" eller "Jättebra" när hon konstaterat att jag, under de fem minuterna jag varit i tältet och hämtat en öl, inte har bytt armband med någon låtsaskompis. Jag blir lika förvånad varje gång, men det är väl bra att man tar sitt jobb på allvar eller så.

För övrigt så regnade det i natt. Och även om det är ganska mysigt att ligga i ett tält och höra regndropparna smattra mot duken så hade jag bara ett mantra i huvudet
"inte lera, inte lera, inte lera"

Jag har annars en hög vädertröskel när det gäller festivaler. Min första festival, Wacken Open Air, präglades av ösregn i tre dygn, lera i okristliga mängder och extremkyla dag som natt. När vi kom fram, efter att ha åkt buss i 23 timmar, möttes vi av ett gigantiskt hällregn och såg folk stå och trycka, packade som sardiner, under partytälten och det kändes väl sådär. Men av någon anledning började jag älska festivaler redan då och under temat "Det kan ju faktiskt inte bli värre" åkte jag på Sweden Rock och Wacken följande år och blev chockad över att det inte regnade. Så även om vädret just nu på Hultsfred inte är det bästa, trots att det är uppehåll just nu, så är det rätt lugnt ändå. Så länge det inte är någon lera. Och det är det ju inte.