Skraplottsafton

Fick min julklapp från öb idag. Bättre sent än aldrig liksom. Julklappen består som alltid av två delar, dels en onyttig del (den här gången var det en chokladask som hånskrattade mig i ansiktet efter att jag kämpat en hel dag för att inte köpa minsta lilla godis med mig hem men likt förbannat sitter jag här med choklad upp till öronen just nu...) och en spännande delen. Den spännande delen är ett lottkuvert från Svenska Spel med en rad skraplotter.

Jag köper aldrig skraplotter. Aldrig. De enda gångerna jag kommer i närheten av dem är då jag antligen fått någon av farmor eller fått ÖB:s julklapp. Sannolikheten att jag ska vinna MYCKET pengar är därför ganska låg. Tittar man på trisstv så kan man ganska snabbt konstatera att Agda 82-år sitter där för tredje gången eftersom hon köper tio skraplotter om dan. Jag köper aldrig någon. Alltså borde jag inte ens hoppas.

Men precis som Kalle i Kalle och chokladfabriken så finns ju chansen där. Inte att jag hittar en gyllene biljett som ger mig omåttlig tillgång till världens godaste choklad (dvs inte den chokladask jag fick från öb) utan snarare en hel del fina slantar. På bilresan hem hade jag redan börjat spendera den fiktiva vinsten, det var en LCD-tv hit, en resa dit och annat smått och gott som 25 000 i månaden i 25 år kan täcka.

Väl hemma börjar jag skrapa nästan omgående. Här finns inte tid för drammatik eller uppbyggande av spänning, jag powerskrapar bort ludd från lotterna och söker systematiskt efter vinster. Och det värsta är att man alltid är så nära. Jag var ett nummer från en ram i bingolotten (1 mille hade nummer 55 gett mig), ett nummer från 10 000 i helvetespyramiden (tredje året den ger mig en hjärtinfarkt) och mycket andra små retsamma nosningar på fina slantar.

Såklart vann jag inga större summor. jag sitter inte här och är nyrik. Jag vann 30 kronor på en lott och 60 på en annan. Just nu funderar jag på att vara lite wild and crazy och köpa lotter för pengarna. Eller så blir det bara lunch på charm. Vi får se.