Inte så dum som man kan tro

Ibland känner jag mig lite dum, lat och omogen när jag pluggar. Som när vi sitter i Härnösand och diskuterar Strindberg där det enda jag kan tänka på är att Röda Rummet var skittrist och att Strindberg mest verkar vara en gammal surgubbe. Så får man verkligen inte säga inför professor Ahlund utan man ska snarare lägga fokus på de kontexter som påverkade Strindberg och bla bla bla. När professor Ahlund sedan bittert klagar på förbistringen kring användandet av intertextualitet som begrepp så känner jag mig rätt bakom flötet, trots att jag snart samlat ihop 80 högskolepoäng. Eller för att inte tala om när jag struntade i att åka till Härnösand eftersom det var jobbigt att kliva upp i tid till bussen och dessutom betala 300 kronor i busspengar för att bara vara där och längta hem.

Det är då jag får lite dåligt samvete. Känner att jag inte alls är så duktig och att barnen i afrika gladeligen skulle åkt buss klockan 6 på morgonen för lite stimulerande Strindberg-dialog.

Men.

Jag är inte så dum som man kan tro. Fick tillbaka både hemtentan och inlämningsuppgiften för delkurs 2, Romantiken 5p och till min förvåning kammade jag hem VG på båda examinerande uppgifterna. Inte alls illa. Nu ska jag ta tag i nästa hemtenta över helgen innan det är dags för B-uppsatsen där jag verkligen ska spänna musklerna för att skildra den ambivalenta Kristina-karaktär som Moberg målar upp i Utvandrar-eposet. Den Kristina som både är kvinnotypiskt svag och en ständig följeslagare till sin man men som även har en egen sexualitet och vågar vara så otraditionell att hon kastar ut de fromma grannar som pratar skit om hennes väninna baptisten. På tisdag kör jag igång, stärkt av det senaste betyget. Och eventuellt det nya jobbet. Dessutom fick jag ack.bekräftelse angående Sweden Rock i år. Så även fast jag har två dagar i helvetet (ÖB) framför mig och just kommit därifrån så känns livet ganska bra.