Bloggbyte

Börjar blogga på Metrobloggen från och med nu. Alla gamla inlägg kommer naturligtvis finnas kvar här, men vill du hitta nya sådana är det läge att bookmarka följande adress:

metrobloggen.se/sofiamjuk

Borta bra men hemma bäst

Det spelar ingen roll hur bra band det än är på festivaler och hur mycket jag i lagom dos älskar det okomplicerade livet som mest består av att dricka öl vid tältet och se grymma band live. Det är ändå likt förbannat skönt att komma hem.

Har sakta men säkert börjat återgå till vardagen och kvällen går i samma anda. Började med ett spinningpass för att ta mig tillbaka till den fina formen. Efter det blev det hemlagad mat, stekt kyckling med ris och grönsaker. Just nu tittar jag på sommartorpet med en varm kopp te och en nektarin framför mig. I katten ligger katten och myser.

Kärring? Som fan. Men jag är stolt över min tantighet.

Hultsfred dag 2

Oavsett hur mycket jag älskar Sweden Rock Festival så går det inte att komma ifrån hur grym Backstage-området är på Hultan. Presstältet är skönt, har många sittplatser, tydlig information samt vatten och Red Bull for free i en kyl. Dessutom är Backstage-restaurangen en gåva från ovan, i alla fall om man tittar på den helt makalösa frukostbuffé som serveras för 80 kronor. Låter egentligen dyrt, men damn it, man kan äta sig mätt för hela dagen. Yogurt, fil, flingor av alla dess sorter, mängder av bröd och pålägg varvas med hela den onyttiga sidan av frukosten med korv, bacon och så vidare. Som om inte det vore nog kan man även grädda sig en våffla eller två samt mumsa loss på vattenmelon, vindruvor och apelsin. Kaffe och annat serveras naturligtvis också.

Till råga på allt så äter man dessutom i en schysst restaurangmiljö med vita dukar och guldkantade kaffekoppar av kärringmodell. I [love] it och är mätt som en plätt. En bra frukost är guld värd när man är på festival och även om hembygdgårdens på Sweden Rock inte var helt fel den heller så är Hultsfreds motsvarighet i stil med riktigt fina hotellfrukostar.

Mest oförklarligt hittills är dock ryckandet av armbanden. Jag har ett fint backstagearmband i orange plast som funktionerna måste rycka lite i för att se att man inte bytlånar med någon. Det kan man väl förstå, men när samma tjej utanför presscampingen ryckt i bandet 4-5 gånger inom två timmar känns det lite löjligt. Inte minst med tanke på att hon varje gång säger "Grymt" eller "Jättebra" när hon konstaterat att jag, under de fem minuterna jag varit i tältet och hämtat en öl, inte har bytt armband med någon låtsaskompis. Jag blir lika förvånad varje gång, men det är väl bra att man tar sitt jobb på allvar eller så.

För övrigt så regnade det i natt. Och även om det är ganska mysigt att ligga i ett tält och höra regndropparna smattra mot duken så hade jag bara ett mantra i huvudet
"inte lera, inte lera, inte lera"

Jag har annars en hög vädertröskel när det gäller festivaler. Min första festival, Wacken Open Air, präglades av ösregn i tre dygn, lera i okristliga mängder och extremkyla dag som natt. När vi kom fram, efter att ha åkt buss i 23 timmar, möttes vi av ett gigantiskt hällregn och såg folk stå och trycka, packade som sardiner, under partytälten och det kändes väl sådär. Men av någon anledning började jag älska festivaler redan då och under temat "Det kan ju faktiskt inte bli värre" åkte jag på Sweden Rock och Wacken följande år och blev chockad över att det inte regnade. Så även om vädret just nu på Hultsfred inte är det bästa, trots att det är uppehåll just nu, så är det rätt lugnt ändå. Så länge det inte är någon lera. Och det är det ju inte.

Lite nektarin välter oftast tuffa hårdrocksrecensenter

Här har man varit på hårdrocksfestival i fyra dygn och överlevt. Man har bott i tält och man har röjt bland 30 000 andra hårdrockare utan att ta skada. Inte ens kroppen är speciellt mör efter att ha burit datorn i fyra dygn samt sovit på ett trasigt liggunderlag. Börjar känna mig lite som en supermänniska som klarar allt. Sen kom straffet.

Kommer hem och fynda nektariner på Ica. Tar en tugga och märker att den plastbit man haft i framtanden sedan man var 8-år gammal gett upp och fastnat i nektarinen. Så nu ser jag ut som en tandlös gammal gubbe, och det är ungefär 30 timmar kvar till hultsfredbussen går. Akuttandtid i morgon, eller så blir det trollsofia på Hultsfred. Du ser lite White-trashig ut sa Frida uppmuntrande medan Vicky kallade mig pirat. I vilket fall kommer det kännas beklämmande att sitta på en presskonferens med enormt stora artister och se ut som ett läspande litet troll som dessutom är vrålhungrig eftersom det är svårt att äta.

Som sagt så hoppas jag på en tandläkartid imorgon.

Festivalbilder

Årets sommar är ganska unik eftersom jag har med mig en duktig fotograf var jag än åker. Frida var med på Fjongstock och kommer även att fota på Metal Town & Pier Pressure, Sara fixar Hultfred och nu på Sweden Rock hade jag en kille som fotade lite åt st och sen matade in alla bilder i min dator så jag kunde välja vilka vi skulle skicka. Med andra ord kommer sommaren att bli extremt bra dokumenterad för min del utan att jag behöver plocka fram mina dåliga fotokunskaper och den inte helt moderna kameran. Men några privata bilder måste det ju bli ändå och jag har laddad upp sweden rocks skörd på Bilddagboken.

Its a hard work...

...but someone gotta do it

Sista timmarna

Snart är årets Sweden Rock slut. 03.00 går bussen hem och i morgon eftermiddag är jag hemma. Skönt ska det bli och jag ska spendera de två sundsvallsdagarna med att tvätta, duscha, sova och träna. Ja, jag har abstinens.

Några viktiga saker kvarstår iaf här innan jag kan göra kväll och konstatera att jag skrivit 20 liverecensioner helt själv. Tv ska spelas in med Gameplayer och det känns ju härligt när man är sådär fantastiskt festivalsunkig efter fyra dagar i tält. Men det ska nog gå bra, bara jag inte missar Krux för mycket eftersom det är en av grupperna jag sett fram emot mest att se. Men det mesta löser sig, sen blir det Motörhead och Scorpions.

Tidsmaskinsrubriker

Håll utkik för följande potensiella rubriker i kvällspressen och kom ihåg var ni läste dem först:

"Journalist smälte bort i presstältet"
- Jag trodde inte att det gick att svettas bort, förklarar ett chockat ögonvittne som just beskådat Sundsvalls Tidnings Sofia Hård försvinna i svett.
- Först satt hon där helt normalt, visst var det varmt och så, men hon kämpade hårt, nästa gång jag tittade upp låg det bara ett par jeans, solbrillor och ett linne på hennes plats. Hon hade helt enkelt svettats bort, skitläskigt, man undrar ju vem som är näst på tur.

"Journalist slog ner arrangör"
Den bristfälliga internetuppkopplingen var länge en nagel i ögat på Sweden Rocks samlade presskår, och till slut brast det för en 22-årig journalist från Sundsvall.
- När internet försvann under hennes massiva bildskickning blev det kortslutning, berättar bortsgrannen som bokstavligt talat såg blixar skjutas ut från öronen. Men han förstår hennes beteende.

- Jobbar man 16 timmars dagar, sover fyra timmar och konstant sitter i en ångbastu så är det förståeligt att bägaren rinner över. Det är ganska nära för mig just nu också, så passa dig!

"Ölen kokar i Sölvesborg"
Forskarna förundras, solskenet i Blekinge har just nu skapat kokande öl. Varma tält blev för mycket för maltdrycken och runt om på campingen rapporteras det om denna fysiologiska omöjlighet.
- Jag har aldrig sett någonting liknande. Och vad ska det vara bra för, varm öl är ju skitäckligt! menar en upprörd festivalande forskare.

Sweden Rock Festival dag 2

Har just insett att det är en rekordlång festival för min del. Förutom att jag kom hit en dag tidigare (tisdag istället för onsdag) så är det ju en bonusdag och totalt 5 dagar i blekinge. Just nu är vi inne på den tredje dagen och jag börjar redan känna mig både skitig och sliten. På lördag får jag finfrämmande från Gameplayer så jag ska försöka ta en dusch på morgonen. Någon ordning måste det väl vara även på festival.

Annars då?
Tja, presstältet har årets mest instabila uppkoppling och att skicka iväg bilder på 10 mb är lite som att spela ett hasardspel, man har ingen aning om hur det blir. Sånt är ju alltid spännande när man ändå är kollosalt stressad och knappt har tid att äta. Blev i alla fall en lunch i backstagebaren, tacotallrik stod det på menyn men personligen är jag tveksam till om en chiliconcarne med tacosmak, guacamole och nachos kan kvalificera som tacotallrik. jag saknade både sås och grönsaker. Kanske läge nästa år att även recensera matställen? Bäst hittills är första kvällens kycklingspett med jordnötssås, kinamat är sällan fel.

Nu blir det Lions Share och sen är det fullt upp hela kvällen. Ska försöka klämma in kvällens Heaven & hell (typ Black sabbath) presskonferens också. En annan lustig sak ang. presskonf är att det är ganska få sådana men en är Sara Löfgren. Den där rocktjejen som var med i både melodifestivalen och Fame factory för några år sedan. Eftersom det är tämligen ointressant och det dessutom krockar med Meat Loaf så är det nog ganska få där och då vill jag nästan sympatigå för att det ska bli några. Men å andra sidan har jag inga frågor att ställa plus att jag måste se Meat Loaf, så jag får hoppas att det finns andra snälla journalister än undertecknad.

Dag 1 sweden rock

Något försenade anlände vi i förrgår till festivalen. 15 timmar på en buss var tärande och när vi väl var framme skulle vi bygga upp mitt nya tält. Vilket var betydligt lättare sagt än gjort. Inte minst när det börjar skymma och man är svinhungrig. Vem behöver Sodoku och annan hjärngympa när man kan vässa de små grå genom tältbyggande. 23.45 stod dock skapelsen färdig och jag firade med ljummen öl och mosade chips. Vilket för stunden kände helt makalöst bra.

Just nu sitter jag i ett presstält som någon har glömt inreda och förutom att det är tämligen oergonomiskt att sitta med datorn i knät så känns det nästan lite mer festivaligt. Även om jag hoppas att de får ordning på grejerna snarast. Lite lyx måste man få ha.

Annars är ju vattentoaletterna på campingen det bästa som hänt världen sedan glödlampan. Om jag vore den lite märkliga kvinnan från Liden som kallar sig objektumsexuell och således har gift sig med Berlinmuren så skulle jag nog kunna tänka mig ett äktenskap med toaletterna här. Gratis och superfräscha. Det behövs inte mer när man är på festival

En dag på kontoret

Ibland kan jag känna att jag i mitt i-landsjobb blir lite bortskämd och klagar över småsaker. Visst, det kan vara jättehårt att tvingas spela tv-spel och tillbringa två iskalla nätter nykter i Stöde, men jobbet har sina fördelar. Som det här med hemmakontor. Med tanke på att det är superfint väder ute flyttade jag kontoret (dvs anteckningsboken, kaffekoppen och macbooken) till balkongen imorse och sitter just nu här i bikini och lapar sol samtidigt som jag arbetar med recensionerna för gårdagens fjongstock. I bakgrunden spelas Kill Bill-soundtracket och behöver jag en egoboost är det bara att slå upp dagens tidning för att se den fina Nöjessidan. Det enda smolket i bägaren är att jag samtidigt som jag jobbar måste agera vattensprutepolis eftersom min arbetskollega Kefka föredrar att ge mig multipla hjärtinfarkter genom att hoppa upp på balkongräcket och riskera livet. Men det känns som en baksida man kan leva med.

Kill your darlings

Efterjobbet från Fjongstock och temat är Kill You Darlings. Fotofrida tvingas välja bland 500 bilder och många favoriter måste dödas om det inte ska vara en extra Kristet Utseende-bilaga till tidningen i morgon. Själv behöver jag också snegla åt Kill Your Darling-hållet, om än mer bokstavligt. Det råkar nämligen vara rätt svårt att skriva recensioner när någon tycker det är en bra idé att lägga sig över datorn.

Jag vill emigrera

Det finns många länder i världen, och i alla dessa länder finns det ännu fler städer. Rimligtvis har majoriteten av dem ett varmare klimat än sverige och jag skulle gärna emigrera till värmen redan imorgon om det gick. Kom precis hem från första dagens fjongstock i stöde. En minifestival som jag nästa år gärna ser att den flyttas till saharaöknen eller någonting, för fy fan vad kallt det var ikväll. Trots att jag pälsade på mig med tjocktröja, jacka och vantar trodde jag nästan att jag skulle frysa ihjäl. Nu sitter jag här och huttrar med en kopp grönt te, men kan inte skriva på recensionerna eftersom fingrarna inte är så kvicka då de inte tinat upp än.

Men jag ska egentligen inte klaga. Vissa av festivalbesökarna struttade runt i minikjol och strumpbyxor vilket också kan vara rätt kallt. För att inte tala om de arma stackare som måste tälta. Bästa citatet kom från några småkillar framför mig strax innan Kristet gick på:

"Ska vi verkligen tälta här inatt?"
"Har vi något val?"

Hitta katten - del 4

(Inte så svårt, men gulligt. Han är inne i klättraråldern just nu och klättrar gärna så mycket han kan. Han är dock rätt dålig på att ta sig ner och brukar i regel få pipa fram ett mjau så att jag kan komma till undsättning)