Festivalsommaren 2007

JÄVLAR I MIG VILKEN HÄRLIG SOMMAR DET KOMMER ATT BLI!

Ursäkta versalerna, och förlåt romantiken för att jag överger den hemska inlämningsuppgift om epoken som just nu skrvs, men Sweden Rock släppte nya band idag och gjorde mig på bra humör trots att jag fick ställa in dagens träning pga halsont.

Krux ska spela på Sweden Rock och med tanke på att A: Mats Levén är snyggast i hårdrockssverige och B: deras skiva var en av de bästa förra året och C: jag surat i månader över att jag missade dem på Close up-festival, så är det inte så konstigt att jag är på bra humör. Svensk doom är bäst när den kommer från Krux och även om Sweden Rock har otroligt många fler bättre band än förra året så är det främst två jag bryr mig om. Krux och Tiamat. Gud så roligt.

Dessutom ska jag även åka till Metal Town/Pier Pressure 30 juni/1 juli nere i göteborg. Blir också roligt.
Så festivalsommaren ser ut så här för min del:

6-9 juni Sweden Rock Festival Blekinge
14-16 juni Hultsfred - Småland
30 juni - 1 juli Metal Town/Pier Pressure - Göteborg
5-7 juli - Gatufesten - Sundsvall
2-4 augusti - Wacken open air - Tyskland

Jag vill ha sommar. Nu.

Ostbågemössa

Min lillasyster är med i rätt många tävlingar över internet. Ibland vinner hon men det är sällan de tävlingar man vill vinna. Istället för två veckor i västindien, en ny bil eller pengar så är det typ en DVD med Carola, en rosa pulka eller någonting annat ickenödvändigt. Nu hade hon vunnit en mössa. En ostbågemössa. Och som tack för att jag hälsade på fick jag den. Resultatet ses på bilden ovan. Just nu letar jag bara efter det optimala tillfället att bära den i offentligheten.

AU1 i ett nötskal

Sara har sammanfattat AU1 :D

Teplaneringen

Jag dricker rätt mycket te. Anledningarna är många, men eftersom jag inte dricker kaffe (än) så måste man ha någon annan trevlig varm dryck. När man dessutom sitter och pluggar litteraturvetenskap så är tekoppen numera ett lika stort obligatorium som kurslitteraturen.

Man kan emellertid utröna ett visst mönster i te-sorterna som dricks och så här ser min te-dag ut.

Morgon/förmiddag:
En kopp Earl Grey. Klassiskt och gott. Ibland blir det ryskt eller pesiskt men för det mesta helt vanligt. Imorse drack jag persiskt vilket inte alls är så dumt. Variation förnöjer.

Förmiddag/eftermiddag:
Valfritt fruktte. Någonting lite friskare och lättare än Earl Grey är bra när solen börjar titta fram och man vill bryta av ganska ordentligt från morgontet. Just nu har jag kokat en kopp Lipton Forrest Fruit.

Kväll:
På kvällen blir det mest grönt te. Mint eller citron är favoriterna och just mint är väldigt bra om man vill friska upp tankarna eller huvudet efter en lång dag.


Jag är dock rätt lat av mig när det gäller min tekokning och föredrar påste. Inte för att det är godare eller har fler sorter, jag älskar löste men problemet är att jag saknar den optimala te-påsen för det. Hur jag än gör lyckas större delen av det torkade teet trilla ut i koppen och det är sådär. Coffe house har några grymma te-påsar men jag har inte lyckats hitta liknande för privat bruk än. Ni får gärna tipsa om ni vet var man kan hitta liknande online till ett fint pris.

Vattnet då? Det kokar jag i en kastrull, men jag skulle helst ha en vattenkokare. En röd frå OBH Nordicas Chili-serie. Ja. Den kostar 500 kronor men mitt kök skulle döda för att få den.

(Och varför har jag skrivit detta enormt onödiga inlägg? Jo, därför att jag tycker det är rätt tråkigt att läsa vad Horace Engdahl har skrivit om Almqvists romantiska ironi. Jävla hemtenta)

Mystiskt matintresse

Jag har alltid varit ointresserad av mat. Både att äta och laga. Sett det som ett nödvändigt ont som inte ens är så nödvändigt om man inte gör någonting jobbigt. Jag har kunnat klara mig rätt många dagar utan att laga någonting alls utan enbart levt på mackor och drycker. Inte så himla bra men det fungerar.

Den senaste tiden har jag emellertid börjat bli så enormt hungrig. Jag brukar kalla det för psykohunger eftersom jag absolut inte kan tänka på någonting annat än mat tills dess att jag fått äta. Gissningsvis hör detta ihop med att jag för tillfället tränar kopiöst mycket (5-7 pass i veckan) och behöver bensin till kroppen. Och problemet då, som icke matintresserad, är att det gärna blir samma mat hela tiden. Vilket blir väldigt tråkigt i längden när man som jag numera måste äta flera gånger om dagen.

I kombination med mitt nya fräsiga kök (Kill Bill-bilden gör att jag verkligen VILL vara där) och matlagningsprojektet med mormor har därför ett matintresse bubblat upp. I veckan ska jag prova på två nya maträtter och det var faktiskt väldigt roligt att handla på Ica med en shoppinglista i handen istället för att bara plocka ner sånt som ser gott ut. Den här maträtten ska jag äta imorgon (http://www.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=15662) och jag har redan börjat längta. Det kanske är för att jag är hungrig. Vilket jag såklart är, trots att jag käkade en stor portion med kyckling, ris, grönsaker och sås för ca 2 timmar sedan. Insane.

Hur som helst så fyller jag faktistk år om inte så lång tid och just nu önskar jag mig bara prylar till köket. Micro och en superkniv står högst upp på önskelistan.

TV!

Äntligen. Efter sju svåra år (eller rättare sagt: från den 16 januari) har jag kämpat för att få fler kanaler än 1, 2 och 4. Jag behöver inte längre engagera mig i boxerhärvan utan kan numera se på nästan alla roliga program på den fina tv:n.

Men inte är det boxers förtjänst. Den nya box som de skulle skicka ut förra veckan har naturligtvis inte dykt upp (trots att jag påpekat detta via mail). Men eftersom jag har en så superduperfin lyxtv så finns det en läcker pryl som heter CA-modul som jag förr eller senare ändå tänkt skaffa. Den stoppar du in i tv:n och för sedan in ditt digitaltv-kort i den och vips har du alla kanaler du förtjänar. 450 kronor kostar den och det är det värt för att slippa ytterligare en handkontroll, sladdar och prylar runt tv:n. Så nu kan boxer stoppa upp sin crapboxer på en plats där solen aldrig skiner.

Nu ska jag titta på 100 höjdare

Ödets ironi

Aldrig förr har ödes ironi varit tydligare. Har precis jobbat färdigt på södra berget och konstaterar glatt via mobilen att det blivit sommartid. Hurra hurra, mjukglass till veckan kanske?

När jag kommer ut på parkeringen måste jag skrapa isen från bilrutorna och än en gång kan jag konstatera att jag bor i fel stad i fel land.

Kändisfest

Var på karriärens andra kändisfest igår. Playstation 3-släpptes och det var klackarna i taket från början till slut. Spanade in bland annat Kristian Luuk med tillhörande flickvän, Mikael Nyqvist, Anton Körberg, en kille från Bounce och en rad andra kändisar jag för tillfället har glömt bort. Fast egentligen var det skitsamma, det roligaste var att nästan alla spelskribenter i sverige var där och jag snackade med väldigt många trevliga människor.

Det som var mest suspekt var dock kvinnan i taket. Under hela kvällen satt en tjej, enbart iförd bikini, uppe på en gunga i taket som något slags blickfång. So what? Till vilket syfte ville man riskera den negativa kritik och sexism som gungtjejen kunnat leda till. Obegripligt.

Men hon blev i alla fall samtalsämnet under kvällen. Vi gissade lite hur hon fått sitt jobb, kanske var det via en annons på amw

"Vi söker dig, snygg tjej med gungvana som inte har någonting emot att vara uttittad"

Och kan hon ta upp det här som en merit när hon söker andra jobb?

"Jag har jobbat på ica, dagis och som städerska. Åh, just ja, jag satt i en porrgunga under releasefesten för PS3 också"

Insane. Det finns dokumenterat på mobilen och läggs upp när jag kommer hem till min egna dator. Som markus sa "Jag måste ta kort på det här, för annars kommer ingen att tro mig". Och om jag tyckte att det kändes jobbigt att hala upp mobilen för att ta ett kort på en halvnaken tjej så måste det för Markus som kille varit aningen värre.

Allt som allt en skitbra kväll och jag ångrar inte alls att jag åkte ner

TV, konsoler. Och en katt

Hur man _inte_ ska pynta sin guitarhero-gura

Gör om, gör rätt

Så här, eller nått:

Humor

Som om inte svankvinnan vore nog...

I serien "Konstiga människor med konstiga sällskapsdjur" har vi nu kommit fram till Hästfamiljen

Ner i arkivet

Sitter och sammanfattar hela Playstation 2-konsolens karriär just nu. Med tanke på att konsolen släpptes 24 november 2000 är det ingenting man gör på en kafferast direkt. Men även om det är mycket jobb kan jag knappast klaga, det är många sköna nostalgitrippar när man kommer på spel som ska tas upp "Åh, Devil May Cry såklart!" utbrast jag nyss när jag var nere i arkivet för att leta efter Super Play-tidningar av äldre årgångar.

Ja. Jag har ett arkiv.

Man skulle kunnna kalla det lägenhetsförråd men det är inte lika roligt. Så jag kallar det arkivet. Där har jag inaktuella tidningar, klassiska böcker och studentlitteratur från gamla kurser. Plus en jävla massa flyttlådor vilket gör det en aning problematiskt när man ska ta sig till tidningarna längst in. Som lök på laxen är det dessutom något fel på taklampan vilket innebar att jag inte kunde se någonting. Och eftersom jag inte hittade någon ficklampa fick man ta det dagens I-landsmänniska har. Sin Ipod med stor skärm och belysning. För belysning behövdes eftersom lat-Sofia som länge tänkt sortera tidningarna bestämt sig för att avvakta till framtiden med det tidsödande projektet. Vilket innebar att jag i jakt efter november Super Play år 2000 tvingades leta genom nästan alla tidningar med Ipoden i högsta hugg.

Ja. Det måste antagligen sett rätt löjligt ut.

Men det var rätt skoj och jag ser fram emot när jag ska läsa Historia A, B och C eftersom man då ska vara en hel del i "riktiga" arkiv. Och jag känner mig lite som en historiker när jag sitter här för att sammanfatta. Som ni ser på bilden är brillorna på och i handen håller jag en kopp nyttigt grönt te.

Om man vill vara elak kan man kalla det tantvarning.

Jag kallar det ambitiöst.

Världens bästa bok

Städade bokhyllan och sprang på min absoluta favoritbok. Och trots att jag betar av klassiker på klassiker i skolan och har mängder av vetenskapliga analysverk som tyder på att jag mest läser Strindberg och Shakespeare så är jag en sucker för nutidslitteratur. Även om Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos och Harry Martinssons Aniara är böcker som man aldrig kan läsa för många gånger.

Men i alla fall. Min favoritbok heter Skeppsbrott och hundra andra berättelser om kärlek. Författaren är Dan Rhodes och antagligen känner ni varken till honom eller boken. Det gjorde inte jag heller förra sommaren när jag sprang förbi Akademibokhandeln och i vanlig sommaranda impulsköpte fyra pocketböcker (men betalade bara för tre). Hittade ingen rolig fjärde-bok när jag fick syn på Skeppsbrott. Och det var främst ett recensionscitat som fick mig att fastna för den:

"Varenda en av Dan Rhodes små mininoveler borde få Killinggänget att tugga fradga av ilska över att de inte kom på det först."

Sagt och gjort. Jag köpte boken. Och blev förälskad.

Upplägget är en märklig kombination av dikt och mininovell. Som titeln antyder är det 101 små berättelser som alla har ett stort innehåll men bara är en halv sida. Det är ibland bissart, ibland gulligt och ibland mest konstigt. Men hela tiden är det vansinnigt bra. Som i berättelsen Skratt.

"Min flickvän dog av skratt efter att jag gjort en av mina roliga miner. Hennes vänner var snälla och sa att jag inte skulle känna mig skyldig; att hon skulle velat dö med ett skratt. De var inte där när hennes melodiska skratt övergick i kvävningsljud, grymtningar och dödsrosslingar. När jag slutade sörja träffade jag en underbar ny tjej att älska. Hon dog av skratt över ett skämt jag dragit om hennes fötter. Nästa dog på liknande sätt. Min senaste flickvän dog inte. Hon lämnade mig. Hon sa att vi aldrig hade roligt tillsammans, att hon ville ha en humoristisk man."

Som sagt. En bok att dö för. Jag har läst alla berättelser minst fem gånger och favoriterna har blivit öronmärkta. Mitt exemplar av boken är ett av få litterära verk som aldrig kommer att hamna i arkivet. Det dröjde några månader innan jag kunde gå ut utan boken i handväskan. Ja, den är så bra. Och för att visa på det bjuder jag på en till story, "Skeppsbrott":

"Efter skeppsbrottet var jag förkrossad och grät i veckor. När jag hade sörjt färdigt insåg jag att min flickväns död inte skulle innebära slutet för mig. Jag träffade någon som var lika vacker och trevlig som hon och till slut bjöd jag med henne på en solsemester. Min gamla flickvän spolades iland. Hon hade klamrat sig fast på en planka i fjorton månader och levt på rå fisk, regnvatten och sin kärlek till mig. Jag stod inför ett val. Min nya flickvän vann eftersom den gamla var utmärglad, smutsig och blöt och dessutom hade vattnet gjort henne skrynklig över hela kroppen."

Vresig men inte så länge till

Jag har varit lite vresig och butter under hela kvällen. Det mesta är fel och jag är på rätt dåligt humör. Men nu har jag i alla fall tackat ja till PS3-festen på torsdag så det blir rätt skoj då iaf.

Ond snö och världens dåligaste idé

Ibland fattar jag dumma beslut. Som imorse när jag fick sms från frida som undrade om vi skulle ta en uppfriskande promenad. Och tackade ja utan att titta ut genom fönstret. Vilket innebar att jag missade att det snöade ond snö.

Det gick ju rätt bra att gå när vi gick åt bort-hållet, mindre bra när vi vände och skulle gå hem och fick piskande blöt snö i ansiktet. Jackan ändrade färg till vit och hela håret fylldes av snö. Vi kunde inte öppna ögonen på grund av snön och jag kan lova att vi ångrade promenaden både en och två gånger.

Till slut släntrade vi alla fall in på San remo och käkade pizza. Inte alls dumt. Nu ska jag titta på day after tomorrow och bli avundsjuk på det fina vädret.

Kattefterfest

Det blev efterfest igår, men inte vilken fest som helst utan en KATTefterfest eftersom det var min katt som var det största dragplåstret när Jenny och Daniel hakade på hem. Vi spelade Buzz och Jenny vann ett hett bad plus pengar. Buzz är ett underskattat superduperspel.

Idag ska jag softa och titta på kvarteret skatan, säsong 3. Vi såg ett avsnitt igår och det är som vanligt väldigt kul "Jag älskar dig också burk, ehh, jag menar ulf"

Step in fest

Det var fest med Step in igen. jag var lite otrevlig, men så är det ibland. roligast var dock frida när det kom en kille och stötte på henne

Kille: Vill du dansa?
Frida: Usch nej
Kille: Okej, jag avvaktar


Stor underhållning :D

Andra BC31-passet

Måste erkänna att jag rätt nerövs inför dagens BC-pass. Den senaste releasen är som sagt rätt jobbig och jag var mer eller mindre död i onsdags. Så jag och Frida hade i princip redan tetamenterat bort hela våra hem innan vi äntrade combat-salen. Men jag vet inte om det var onsdagens pump som gett ett snedvridet intryck eller om vi undermedvetet tog igen lite, för det var inte alls lika jobbigt. Inte för att det INTE var jobbigt. Det var en rätt stor svettmängd och trötta muskler även den här gången, men jag trodde inte att jag skulle dö under låt 5 i alla fall.

Hur som helst. Efter att vi konstaterat att "Haha, det var inte alls lika jobbigt" knatade jag hem, tog en dusch och la mig i sängen för att powernapa innan jag kastade mig in på jobbskörden. Tydligen hade combaten tagit rätt bra ändå eftersom jag slocknade som en sten i över en timme. I och för sig är det säkert lättare att somna om du har en minst lika trött latkatt som sover längs med ditt ben. Till slut fick jag dock släpa mig uppp för att kunna jobba lite i alla fall. För imorgon ska jag bara se på film och softa. Det kan jag vara värd.

En trevlig kväll

Det har varit en bra dag idag. Inte så avancerad men ändå proppfylld av innehåll och trevliga människor.

Började såklart med lite träning. Body Pump på lunchen. Bra start, men combaten kändes fortfarande i benen. Imorgon är det combat igen, får se hur kroppen känns då.

Efter pumpen slappade jag lite på stan, sålde spel och snackade med EB-folket som jag inte träffat på ett tag. Också skoj. Jag lovar att boka in en inflyttningsfest snart.

Kommer hem och kikar posten. Först en tenta från härnösand. 55 var max, 25 godkänt och 45 vg. Jag hamnade på 35 och det kändes okej. Terminens första fem poäng är med andra ord i hamn. Skönt. Tyvärr var det ingen PS3-avi i lådan, men väl en inbjudan till releasefesten i sthlm och spontant så känner jag att jag måste gå. Ska bara fixa boende men förhoppningsvis löser det sig och annars kan jag säkert bo hos Svante. Det här är en fest jag absolut INTE vill missa.

När posten var färdigläst så var min sthlmskusin Fredrik hitlevererad från Mormor. Har inte träffat Fredrik på ett tag och det var skoj att se honom. Vi lirade Gears of War Co-op plus Table Tennis i massor. Sen blev det pizza nere på jops och lite godis. Innan vi gick hem för mer Table Tennis. Fredrik blev rätt duktig till slut och det blev hårda matcher. Som dock den hårda kusinen vann :D

Efter att ha skjutsat hem honom till mormor tog jag en sväng upp på södra där det var fullt drag. Snackade med Clarra, Sofia och Johanna en sväng innan jag åkte hem för en god natt sömn. Imorgon är det combat som gäller. Sen är det fest :D

Svankvinnan strikes back!

Teh Horror!



Haahahahahahahahahahahahahahahaha. När kommer 100 höjdare att intervjua henne måtro? Och vem är den mystiska medhjälparen egentligen? Hahahahaha, jag skrattar så jag trillar av stolen :D

Litteraturvetenskaplig revanch

Efter den lilla lögnen under den senaste inneveckan har jag kännt mig som ett svart får inom litteraturvetenskapen. Men nu känner jag mig sin en fena på littvet igen. Anledningen är den vetenskapliga artikel jag skrev som tar upp likheterna mellan Tv-serien Lost och Shakespeares The Tempest. En rätt vågad vinkling eftersom man snarare bör analysera en Edith Södergran-dikt med fokus på hur hennes lidande och sexuella frustration avspeglar sig i dikterna. Men efter att ha skrivit 3 sidor Edith-analys på tentan orkade jag inte med henne mer och drog en rövare om Lost, med vetskapen om att jag ändå till slut skulle behöva skriva om texten eftersom en så populärvetenskaplig parallell kanske inte uppskattas i alla led.

Men visst gjorde den det!

Fick tillbaka inlämningsuppgiften nu och jag citerar:
"Nu ser jag både Lost och The Tempest med nya ögon. Tack! Du har en verklig litteraturvetenskaplig förmåga att läsa och se analogier och deras betydelse. Här har du också ett mycket intressant ämne att utveckla i din B-uppsats.
Betyg: VG"

Högsta möjliga betyg och jag kan andas ut ordentligt. Puh. Fan vad härligt.

Städa bör man annars dör man

Jävlar vilken husmor jag har varit nu på morgonen. Det började med att jag tvättade nere i tvättstugan, gårdagens Combat gjorde träningskläderna en aaaaaaning illaluktande så det var lika bra att ta tjuren vid hornen. Efter tvätten diskade jag lite ambitiöst innan jag fick ett telefonsamtal. Det var från Sonys säljare som idag ska komma hem till mig för att visa PS3. Bor man i sundsvall och tycker det är bekvämare att vara hemma än att åka ner till huvudstan så får säljaren komma hit istället. Vill inte mohammed komma till berget så får berget komma till mohammed, och då måste mohammed städa. Eller hur man nu säger. Men jävlar vad jag har städat i alla fall.

Nackdelen med att jobba som frilans är att man sitter hemma i sitt lilla hem och spela eller skriver. Det är rätt skönt för det mesta, men när det ska komma en viktig Sonymänniska och visa PS3 vill man knappast visa upp en lägenhet med dammråttor i hörnen. Så därför har jag under hela morgonen städat som om jag försökt få Nobels städpris. Det har dammtorkats, dammsugits och skurats hej vilt. Gissningsvis kommer det aldrig att vara så här städat hos mig igen. Möjligen när PS4 släpps ;)

Body Combat 31

Fingrarna känns tunga och svettenmängden påminner om en heldag i sahara. Med andra ord har jag precis kommit hem från Body Combat 31-releasen. Och jävlar vad jobbig den var. Men lyckligtvis var det minst lika rolig. Frågan är bara om jag kommer orka med onsdagsupplägget då jag lunchkör Body Pump och avslutar med Combat på kvällen. Mina axlar har lagt in en skarp protetst.

Men vi börjar från början.

Uppvärmingen var rolig, även om jag nu i efterhand inte kan komma ihåg så mycket. Antagligen har jag svettats ut alla tankar. Men den var varierad och det var rätt bra att få värma upp jingan redan från början.

Låt två och tre lämnade inget större intryck efter de första genomkörningarna, men jag gillade den dubbla roundhousen plus hoppen efter som hade ett avancerat namn, men eftersom jag inte kört just det "steget" tidigare har jag ingen aning om vad det var.

Låt fyra var svår. Evasion Sidekick i kombination med jumpkicken var svår att få till, inte minst när det var så många på passet eftersom det var en release. Och har man som jag, lite längre ben får man passa sig för att inte slå någon. Rent fysiskt är den även jobbigare än BC30:s motsvarighet som åtminstone erbjöd lite återhämtning. Jag verkar kanske konservativ, men efter en första genomkörning känns det här som ett steg i fel håll. Man bygger upp på tok för snabbt och får inte alls in samma känsla som i BC30. Men förhoppningsvis blir det bättre när det är mindre folk och man lär sig kombinationen bättre.

Låt fem var så hysteriskt jobbigt att jag nästan ville börja grina. Speed ball och höga knän, omvartannat. Här finns det stor risk att ta ut sig för mycket så man inte orkar med resten. Men det var en rolig låt, även om axlarna säger annat.

Låt sex var kort men lyckligtvis i ett lugnt tempo. Jag hade lite svårt att få till blockeringen och backfisten, men det faller antagligen på plats sen. Här var huvudet så utmattat att det var svårt att fånga upp exakt hur slagen skulle sitta.

Låt sju hade vi redan fått provsmaka i måndags. Skön låt och roliga slag. Jag gillar främst dubbelarmbågen och det känns som man har mer kontroll på knäpartiet här än i BC30. Även om den rent fysmässigt var hämtad från helvetet så var den ändå skön och vi som kört body attack kände igen vissa bendelar.

Låt åtta är en luring. Förra releasen bjöd på en kort och intensiv avslutning med delar där axlar och armar faktiskt kunde återhämta sig. Men återhämtning är inte riktigt melodin i BC31 så förutom att den är hysteriskt lång sänker man egentligen aldrg armarna från slag eller blockeringsläge. Låten i sig är rolig och rätt annorlunda och vet man inte bättre så tror man att den är slut när den vänder. Slagkombinationen är enkel men betar ändå av alla "vanliga" slag och som vanligt är uppercutsen ständiga favoriter.

Låt nio är en simpel styrkelåt med mycket armhävningar, vilket inte är så svårt. Om man nu inte kört 8 mördarlåtar innan plus ett pumppass.

Låt tio har ett tråkigt låtval men katan kommer igen och är lite simplare den här gången, och dessutom lite coolare. Sånt gillar jag :)

Det totala intrycket av BC31 var att det var en toppenrelease som dock kräver sin kvinna. Länge sedan jag svettades så mycket under passet och det dröjer nog inte länge innan jag och Frida måste göra slag i saken och skaffa pannband.

Värsta jobbet!

Alla vill jobba på ÖB!

Det är kanske läge att känna sig hedrad med tanke på att man har den fina förmånen att jobba på ÖB. Eller inte, men en rolig nyhet var det i alla fall. Nu ska jag sova så jag orkar med lunchpumpen och combaten imorgon. Jag är nästan rädd att jag är överladdad inför releasen, men jag tycker den verkar helt galet rolig.

Pluggstuga

Laddade upp inför pluggstugan där vi på ett ambitiöst och studiemedvetet sätt snackar om svåra texter över MSN. Helt på eget initsiativ. Att vi snarare har det som en piska för att tvinga oss till att läsa texterna är dock en annan femma ;)

Stieg "skit" Larsson

Nä. Jag tycker inte att Stieg Larssons böcker Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden, är skit i ordens rätta bemärkelse. Det som är skit är snarare att det är omöjligt att sluta läsa. Plöjde just färdigt den senaste och den var helt vansinnigt bra. Vilket i sin tur inte är så bra eftersom jag skulle skriva/planera/plugga ikväll. Nu blev det hårdkokt deckare för hela slanten. Jag vet inte om jag vågar köpa nästa bok när den släpps...

Var i övrigt på Combaten ikväll och det var smygpremiär på två av låtarna från det kommande programet. Det var de två avslutande låtarna som vi fick prova på och spontant gillade jag verkligen Muay Thai-låten. Och det är, som ryktet säger, verkligen ett jobbigt program. Sista låten är riktigt lång och alla blev lurade när den vände eftersom det redan var för jobbigt för att ta en vända till. Jag gillade verkligen den förra avslutningen eftersom den var kort men väldigt intensiv. Den här är lång och lite mindre intensiv, men å andra sidan får du absolut ingen vila under hela låten. Men det som inte dödar härdar sägs det ju och jag räknar just nu dagarna till den officiella releasen på onsdag :D

Helena tror på människan

"För att jag tror på människan!"

Liza Marklunds Paradiset skvalar på i bakgrunden, men jag kunde inte låta bli att uppmärksamma en fras nyligen. Det var inte många som trodde på människan igår, men Helena Bergström (eller rättare sagt hennes rollkaraktär) tror i alla fall på människan. Det är kanske därför hon grinar så vansinnigt på film? Jag och Sofia konstaterade under förra helgens sprängaren att det enda Helena gör på film är att grina och knulla. Hittills har hon grinat säkert fem gånger och hon kommer definitivt snart att knulla. Förutsägbar var ordet. Men hon tror på människan i alla fall :D

Utmanad!

För första gången i min bloggkarriär har jag blivit utmanad! I huvudet på mig utmanar mig med att lista 6 underliga saker med mig, och efter lite klurande har jag gjort en lista:

1. Jag är för det mesta väldigt noga med ordning och reda hemma. Skivsamlingen SKA vara sorterad enligt alfabetet och om det är stökigt i lägenheten eller sängen är obäddad så kan jag inte ens jobba med recensionsskrivande. Samma intresse för ordning avspeglade sig när jag var liten och ville ha mina Bamsetidningar i årgångsbuntar. Alla 1990 skulle naturligtvis ligga i samma ordning och gå att ta som en samlad klump. Så när jag var 7-8 år limmade jag därför ihop varje årgång för sig. Vilket jag fortfarande hävdar var en bra idé på pappret. Tyvärr är inte Bamses pärmar anpassade för lim och tung belastning vilket resulterade i att nästan alla tidningar tappade både framsida och baksida när man försökte läsa.

2. Många skulle säga att jag har lyckats väldigt bra med min karriär. Jag får nästan alla spel som släpps gratis. Jag får 3 dagars plus backstage på varje svensk festival jag vill och inom spelvärlden känner nästan alla till namnet Sofia Hård. Men jag är skitdålig på att stanna upp och se vad jag faktist har, istället hamnar fokus för ofta på vad jag INTE har. Dvs, jag är vältränad men har inte en helt platt mage vilket gör det omöjligt att känna sig nöjd. Jag jobbar ständigt med små påminnelsedetaljer hemma för att jag inte ska glömma bort att jag faktiskt lyckats med mer än de flesta.

3. I stil med mitt efternamn Hård försöker jag ofta ge ett hårt intryck. Jag menar, jag recenserar Hårdrock, har tränat boxning och recenserar "tuffa" våldsspel. Jag vill vara en hård tjej helt enkelt. Men innerst inne är jag en mes. Jag är livrädd för spindlar, har inte vågat se en enda skräckfilm sen jag blev singel och när jag pratar med min katt är det så fjantigt att jag skulle tappa jobbet om det kom ut. Men jag har i alla fall insikt om det, därav undertiteln "Inte så hård som man kan tro" här på bloggen.

4. För två år sen var innebandyn den enda träningsform jag höll på med och jag hatade verkligen försäsongsträningen eftersom den bara var grundläggande för den roliga träningen. Idag har jag helt omvärderat situationen eftersom det är precis lika häftigt att vara stark och ha en bra kondition som det är att vara duktig på att trixa med bollen. Och just nu längtar jag verkligen till sommaren då man kan springa ute. Det hade jag inte kunnat tro för två år sedan.

5. Precis som den hårda skenattityden i punkt 3 är jag oftast oväntat snäll. Jag har en kolsvart människosyn men är likväl snäll som ett lamm. När jehovas vittnen knackar på tar jag artigt emot varningarna om jordens undergång och skäller sällan på någon in public, även om jag skulle vilja.

6. Jag är fortfarande kvar i trotsåldern. När jag sitter i kassan på ÖB kan jag ibland bli på tvärtomhumör bara för att en kund är sur och helt vända på vad jag egentligen tycker bara för att jag inte vill hålla med kunden. Om en kund kommer och ber mig, på ett otrevligt sätt, att ropa efter mer personal till kassan så blir jag gärna så obstinat att jag inte alls ropar på någon, även om jag egentligen tänkt det. Inte alls moget, men man kan inte vara mogen jämt :)

Per-Börje och Börje-Per

Sundsvalls godaste pizza finns på Jops i Sundsvall. När man köper en pizza för avhämtning så ingår en dricka, men standardsorter som Trocadero eller cola finns inte. Istället är det vimmerbyläsk. En rätt speciell läsk, minst sagt. Jag provade en jordgubbsvariant som var, om man ska vara snäll, skitäcklig. Men det var åtminstone en vansinnigt rolig baksidetext:

De pensionerade cirkusaporna Per-Börje och Börje-Per hjälper till i läskfabriken någon gång då och då. De rullar in alla jordgubbar på lagret, kliver upp på en kartong och gör så snurrig akrobatik så att jordgubbarna blir så spralliga och applåderar så mycket att de förvandlas till jordgubbspysläsk.



Ehh. Jaja. Observera (förutom den obehagliga satsradningen /språktönt) ordet jorgubbspysläsk. Inte bara jordgubbsläsk. Man kan undra vilken drog baksidetextskrivarna går på...

Rätt låt vann!

Hurra för The Ark! Länge sen en så bra schlagerlåt vann. Själv röstade jag två gånger vilket verkligen tillhör ovanligheterna. Ville dock inte riskera att Anna Bok med det påhittade ordet vann, eller den tramsiga skolfröken som enbart gått till final på grund av sympatiröster.

En rolig detalj, iaf om man är språktönt som jag, var det förinspelade meddelandet när man ringde

"Du har alltså röstat på The Ark" sa rösten. Vaddå "alltså"? Som språkfascist ringer alla ringklockor eftersom ett alltså ger meningen en helt annan innebörd. Som om man ifrågasätts, som "Du har alltså röstat på The ark, är du verkligen säker?". Det korrekta hade naturligtvis varit

"Du har röstat på The Ark, tack för din röst" eller liknande. Inga vaga värdeord.

Man kan tycka att ett statligt bolag som SVT borde ha någon form av språkpolis. Hyr in Fredrik Lindström till nästa melodifestival, tack.

(I övrigt var det helfestligt att Tommy Nilsson inte fick en enda poäng, även om jag misstänker att han var min katts favorit. Inte alls bra, det blir en diskussion om det sen.)

Bicepslåten BP60

Jag tycker den är skitbra. Tack Frida för du hittade den åt mig!

Dramatik på ÖB

Idag var det nästan spännande att jobba. Sanningen är att de enda stunderna på öb som nästan kan klassas som roliga är när någonting oväntat händer, som ett strömavbrott eller någonting annat dramatiskt. Det som hände idag var att hela Ikanohuset utrymdes (http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=626216). Satt i kassan när det plötsligt började tuta och en förinspelad, allvarlig mansröst meddelade att ett "tekniskt fel" inträffat och att samtliga kunder omedelbart måste lämna lokalen för att sedan gå så långt från butiken som möjligt. Just den där sista biten med "så långt från butiken som möjligt" var lite lagom läskig. Efter att meddelandet spelats på svenska kom en engelsk version innan allt loopades om ett antal gånger. Samtidigt så började vi förstå vad som skulle ske och gick omedelbart ut i det fantastiska vädret. Tyvärr hade vi inte lärt oss var uppsamlingsplatsen var eftersom, citat "vi tar brandövningen till våren när det blir lite bättre väder" vilket i sin tur resulterade i att Hjördis blev kvar på lagret dit larmet inte hördes. Och vi märkte ingenting eftersom vi stod som dumma får utanför lokalen istället för på uppsamlingsplatsen.

Efter ett tag fick vi gå in igen, men det dröjer inte länge innan ett nytt, dramatiskt, meddelande kommer "Ett personalmeddelande: Kod 1000 gäller" sa samma mansröst. Man kan säga att jag hade absolut noll koll på vad kod 1000 gällde, men jag var glad ändå. Efter ett tag vi fick ett nytt meddelande om att kod 1000 inte längre gällde och att dagens dramatik var över. Men det var spännande. Så spännande som det kan bli på öb.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Eller nått sånt. Var i härnösand idag och var precis som sist väldigt dåligt påläst. Vilket är lagom smart är läraren har en ovana att kasta ut enormt djupa och svåra frågor till någon i klassen, som till exemepel "Var tog Jaget vägen, Maria?" eller "Du kanske vill börja nysta i den här meningen Peter". Jag vågar knappt andas när jag känner att jag har ögonen på mig. Och extra jobbigt var det när vi diskuterade Almqvists Amornia eller vad den nu heter. En 1800-talsbok av romantyp som det hade varit bra att ha läst.


"Bla bla bla, svår fråga, bla bla, har du någonting att säga om det Sofia?"
"Ehhh...nä...."
"Men vad tyckte du om boken då, var den bra?"

Här hade jag tänkt erkänna att jag inte läst. Men av någon anledning kopplade hjärnan fel och jag kläckte ur mig:
"Jo, jag tyckte den var bra. Jag var rätt skeptiskt till en början, men den var oväntat bra faktiskt"

Samtidigt som jag kläcker ur mig det här ser och känner jag hur både Peter och Sara, som var fullt medvetna om att jag inte läst, åtminstone mentalt tappar hakan. När jag inte längre har ordet måste jag konstant titta ner i bänken och tänka på döden för att inte börja asgarva åt vad jag sagt. Men när vi några minuter senare får rast så pyste allt ut. Det var underhållande på sitt sätt, även om jag nu återigen har lovat mig själv att aldrig komma till Hsand utan att ha läst allt.

Och det jag inte hade i huvudet fick jag ha i benen. Först Body Pump 16.30 och sen Combat 19.05. Det var rätt tunga ben efter det. Combaten hade avslutning för BC30 och jag börjar överväga att strunta i sthlm nästa vecka för att kunna vara med på releasen. Pumpen hade i sin tur redan den nya musiken och jag måste väl säga nja, om man bortser från glädjen över att slippa Carola så var det generellt snäppet sämre. Men det kanske blir bättre med tiden. Jobbigast var i alla fall utfallen mot slutet, som innebandyspelare (eller åtminstone föredetta) är man uppfostrad med utfallssteg men de på pumpen var inte nådiga. Annat kan man säga om tricepslåten. Efter det helvetiska dipinfernot i förra releasen var det knappt någon utmaning längre ;) Mer vikter nästa gång blir det.

Sammafattning av BC30 kommer någon annan gång. Jag har fortfarande spagettiarmar efter dubbelpassen :)

Recension Body Pump

Recension Body Pump

Jag gillar att träna styrka på gymmet, men måste nog ändå erkänna att jag är någont av en latgymmare. Tempot mellan maskinerna är inte optimalt och jag tvekar aldrig att prata lite väl länge med vänner och bekanta, oavsett om det stör träningsrytmen eller inte. Jag kan avbryta ett träningspass för att batterierna tar slut i Ipoden eller för att jag bara har lust att dra hem, och om det känns lite för jättejobbigt på någon maskin så kan jag korta ner setet med vetskapen om att den enda konsekvensen blir lite dåligt samvete och mindre muskler. Och en nackdel när man tränar styrka själv är att man gärna snedfördelar musklerna. De snyggare musklerna eller de man råkar vara lite starkare i är oftast roligast att träna till skillnad från de muskler som är lite svagare och paradoxalt nog behöver mest träning.

Body Pump är med andra ord en betydligt bättre form av styrketräning om man som jag saknar tillräcklig självdiciplin. Jag är sällan den som viker ner mig om det finns människor i närheten och det ska mycket till för att jag slutar pumpa på ett pump-pass. Mjölksyran måste nästan bränna av armarna innan jag överväger en kort återhämtning. Dessutom är pumppass väldigt bra med tanke på att intensiteten är hög och efter ett träningspass har du kört igenom hela kroppen på relativt kort tid. Det är effektivt och omöjligt att slacka på vanligt gymsätt där det ibland kan ta rätt lång tid att köra igenom hela kroppen.

Problemet med pump är att det krävs rätt mycket förkunskap för att ens våga prova. Jag hade länge spanat på pump men vågade prova först när jag sprang på en bekant som bokstavligt släpade in mig till passet ”men jag hade ju tänkt köra vanlig styrketräning” försökte jag, ”det här är mycket bättre!” menade Theresa, och visst hade hon rätt. Det kunde träningsvärken dagen efter intyga. Men om man inte har någon Theresa som kan visa är det svårt att veta vilka delar som ska med, vad som är lämpligt beroende på den egna styrkan och så vidare. Är man dessutom van med gymträning är det tyvärr lätt att man har en övertro på de egna krafterna och glömmer bort att det i pump snarare är uthållighet än styrka som tränas.

Precis som med combaten så räckte det med en gång för att jag skulle bli fast. Jag går på pump även om instruktören sjunger med i den gräsliga remixen till Carolas hemska Invincible, och jag går även om jag kört ett annat pass innan och jag går även med vetskapen om att jag måste vara där ohyggligt tidigt för att få en plats på vissa pass. Vem hade kunnat tro det den där första gången?

Betyg: fyra träningsskor av fem möjliga

Recension Body Jam

Recension Body Jam

Kära Body Jam, det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag har en innebandyspelares smidighet och en koordination som gud glömde. När alla andra går åt ett håll på den avancerade dansklassen så går jag åt det andra. I mina mörkaste Body Jam-stunder har jag cyniskt konstaterat att jag skulle kunna filma mig själv under passet och lägga upp det som underhållning på You Tube för att få fans och bli känd som ”den där roliga body jam-tjejen som går åt fel håll”. En gång är ingen gång och två gånger är en vana, men efter den tredje gången på Body Jam insåg jag mina begränsningar. Sofia Kylskåp med en tidigare karriär som stenhård innebandyforward har inte riktigt movesen som krävs för body jam.

För passet i sig är det inte alls något fel på. Koreografin är förvisso rätt knepig och innehåller många små, snabba steg men när (i mitt fall om) det sitter så blir det rätt snyggt och det känns lite som en utekväll på krogen. Body Jam är inte lika svettigt som de andra Body-passen, men om det beror på mina tillkortakommanden eller passet i sig låter jag vara osagt. Jag vet i alla fall att jag gett body jam dess bästa förutsättningar, jag har provat två olika releaser och dessutom med en av gymmets bästa instruktörer utan något framsteg. Så hur gärna jag än skulle vilja vara lika rapp och tuff på dansgolvet som alla andra så vet jag att body jam inte är riktigt jag. Även om det för andra säkert kan vara den ultimata träningsformen.

Betyg: 2 träningsskor av 5 möjliga

HDTV

Jag är så värd det här. Efter att ha jobbat enormt mycket de senaste veckorna kunde jag idag unna mig en HDTV. 32" kärlek av formatet LCD. Och för en gång skull saknar jag ord om hur fantastiskt det är. Jag vill inte åka till Hsand imorgon, jag vill titta på film, spela spel och bara njuta. På lördag blir det officiell tvinvigning med melodifestivalen. Resten av månaden kommer jag leva på nudlar, men det är det värt :)

Bättre bild kommer sen, men det ger ett hum iaf.

Recension Body Combat

Recension Body Combat

Är du arg finns få det få träningspass som passar bättre än Body Combat. I alla fall om du tittar på genren utan fysisk närkontakt. Till skillnad från vanlig kampsportsträning är det ”bara” skuggboxning genom hela passet, men som kompensation får du prova på ett stort spektra av kampstilar. Renodlade boxningstekniker blandas med Capoeirasparkar, Muay Thai-knän och karatekator. Om det är jobbigt? Har påven lustig mössa? Första månaden med body combat trodde jag flera gånger att jag skulle vara tvungen att avbryta passet, men precis innan man kastar in handduken kommer det en lite lugnare låt som ger återhämtning och kraft inför de avslutande två låtarna. Som oftast är direkt hämtade från helvetet.

Det är knappast någon hemlighet att Body Combat är min favorit av Les Mills-passen. Koreografin är enkel och redan efter några pass behöver man inte längre lägga ner så mycket energi på att hänga med utan kan istället lägga allt fokus på att köra järnet. I den senaste releasen var det mycket höga knän, vilket är sådär lagom skitjobbigt om man som jag har mycket benmuskler och även är ganska lång. Men det som inte dödar härdar sägs det och än är jag inte död. Och jag körde ändå nästan alla combatpass under den förra releasen, body combat 30.

Den största nackdelen med combat är när det är för mycket folk. Till skillnad från pump där du håller dig på din plats hela tiden så både rör du dig och sparkar under combaten. Dessutom är slagen (förhoppningsvis) hårda och jag kan bara tänka på hur ont det kan göra om man hamnar för nära någon gång. Har själv fått en hook på armbågen vilket resulterade i ett skapligt blåmärke. Och för att undkomma att skada andra måste man om det är mycket folk nästan lägga lika mycket energi på omgivningen som på själva sparken vilket oftast gör att man kommer ur fas i hela låten. Jag ser gärna att man släpper in färre personer på just combatpassen så man slipper oroa sig, men det är kanske bara jag och mina långa ben som behöver bry sig om sånt.

Det räckte med ett combatpass för att jag skulle fastna, men precis som alla andra av Les Mills träningspass så är det mycket en fråga om vilken träningsperson du är. Jag gillar agresiva träningsformer där man kan ta ut lite frustration och då är naturligtvis Body Combat perfekt. I alla fall om det inte är för mycket folk på passet.

Betyg: Fem träningsskor av fem möjliga

Ny följetång:

Jag startar en ny textserie här på bloggen. Under temat "Sofia gör saker som är roliga istället för saker hon måste göra" tänker jag nu börja recensera olika träningsformer. Egentligen finns det inget syfte annat än att det är roligt att recensera och det är roligt att skriva. Ni kan förvänta er utförliga recensioner av följande pass till en början:

Body Combat
Body Jam
Body Step
Body Attack
Body Pump

Det är ett viss gemensam nämnare skulle man kunna säga, men det är för att jag tycker Les Mills-passen generellt är riktiga höjdare. Först ut blir recensionen av Body Combat.

Helvetesveckan över

Den hårda invigningsveckan är över. Det har varit mycket godis, lite träning och mycket irritation. Som vanligt när det är ÖB-jobb med andra ord. Men nu är det bara torsdag-söndag nästa vecka också, sen kan jag knappt jobba någonting framöver. Får inte tjäna för mycket och vill i ärlighetens namn inte jobba heller. Då skriver jag hellre häcken av mig med diverse frilansknäck. Har vissa artikelidéer och resor inplanerade som både är roliga och genererar pengar. ÖB genererar bara irritation och pengar.

I övrigt så är min mac ovanligt skitig. Det var nämligen någon som hoppade på kaviarmackorna jag hade till vänster om datorn vilket resulterade i att det stänkte kaviar på hela skärmen. Jag har fått bort det värsta men det är fortfarande långt kvar. En viss katt, inga namn nämnda, ska inte få någon veckopeng nästa vecka.

Invigning på ÖB

Idag invigdes ÖBs nya butik i Ikanohuset med dunder och bra. Förutom att vi bjöd på både korv och kaffe så fick varje kund en gratis toffeffeask. Hurra!

Vi öppnade 10, men när jag kom dit 11 (eftersom jag hade "sovmorgon") var det kö för att komma in i butiken (!). Inne i butiken var det kö till det mesta. Kö till kassorna (9 öppna totalt) och kö till gratiskorven. För att komma till kassan behövde man köa mellan 30 till 60 minuter, korven mellan 15 och 30. Och jag förstår verkligen inte varför folk inte vänder. Man ser att de är väldigt frusterade, men de går in, plockar på sig lite varor och börjar stå i den första kön. Handlar och får den eftertraktade chokladasken (ni kan inte ana vilket tjat det var, hela dan ett kontant surr "åsså den där chokladasken också - den måste jag få!"). Men istället för att gå hem går man till en NY lång kö. Som om det inte vore nog med den första liksom. Men tydligen gör folk vad som helst för att få någonting som är GRAAAAAATIS. Oavsett om det är korv eller choklad. Jag skulle hellre åka förbi en bensinmack och köpa korv för 20 spänn än att köa för den på ÖB.

Det som är nästan roligast, eller mest tragiskt beroende på hur man ser den, är att folk handlade lite som vanligt. Inga superhandlingar utan mest det som brukar trillar in på ett ÖB-besök. Lite godis, några plastpåsar och något ätbart. OCH FÖR DET KÖAR MAN I SÄKERT EN TIMME!

Nä. Jag förstår verkligen inte. Vad jag däremot förstår är att jag jobbar 41 timmar ons-söndag och att varje tillstymmelse till sovmorgon blivit utraderad. Istället för 13 börjar jag 10 imorgon. Men jobbar fortfarande till 21. Istället för 12 på lördag börjar jag 10. Och istället för att vara ledig på söndag jobbar jag hela dan. Vilket innebär att jag missar en hel drös inplanerad träning. Uhu. Missade combaten igår, attacken idag, pumpen imorgon, combaten på lördag och pumpen på söndag. Skit. Kompenserade med lite styrka och rodd på södras gym istället. Någon träning måste det ju ändå bli.