Dagens hård-skämt:

Var på en obskyr postutlämningscentral idag och hörde dagens hård-skämt:

"Jag har visst ett paket här"

"Jaha, och vad heter du?"

"Sofia Hård"

"Ja, Hård var det ja - men du ser ju inte så hård ut. Höhö"

"..."

 

Stoppa pressarna!

Läser följande på expressen (http://expressen.se/index.jsp?a=770987)

Man har hittat dopingfynd kring en skidtävling och naturligtvis vill man illustrera texten med en
bild. Så man tar helt enkelt en bild på några skidåkare i sammanhanget. Inte speciellt konstigt.
För säkerhets skull skriver man även att skidåkarna på bilden inte är dem som skrivit brevet. 
Eller ja, inte är de som är dopade. Vad man vet.

Men man vill vara riktigt säker. Antagligen för att inte bli mer stämd än vad de redan är av Persbrant.

Så Expressen skriver även följande: 
"arken skidåkarna eller utrustningen på bilden har något med det aktuella fyndet att göra."

Nähä!? Va? Och jag som var säker på att det var Tobias Fredikssons vänstra skidstav som hade
dopat sig! 

Insane... 

Lägenheten är min!

Nu är det klart! Lägenheten blir min och förhoppningsvis även snart. Känns fantastiskt bra :D

Så planerna för morgondagen ser ut såhär:
Den sedan länge omtalade lektionen om modernism (känns ju bra när precis alla lärare säger
så här om den - åååhhh, jag ser sååååå mycket fram emot er lektion!. Förväntningarna kunde ju vara lägre om man säger så.
17.00 ska jag titta på lillkatten
18-19 någonting ska jag förhoppningsvis börja flytta in ännu mer prylar i lägenheten.

Som jag skrivit tidigare, MYCKET, är bra just nu :D

Romansdans!

Spelar ett lite lustigt spel till 360 förtillfället, Viva Pinjata eller någonting sånt heter det. Orkar 
inte googla fram exakt stavning. Hur som helst. Det är ett väldigt barnvänligt spel som går ut på 
att du ska sköta en trädgård och ta hand om djuren som bor där. Vilket bland annat innebär att
man ska se till att djuren fortplantar sig på bästa sätt.

Hmm.

Det gestaltas ganska intressant. Först och främst bygger man ett hus som de kan svärma i (allt är 
översatt till svenska dessutom). När man har sitt svärmhus väljer man två djur av samma art
och ber dem "svärma". Då får du spela svärmningsspelet där en av djuren står i ena änden av
en väg och ropar "Kom och ta mig".

Ehh. Jo. Det är sant. Och åldersgränsen är 3+.

Om man hittar till djuret som ropar Kom och ta mig så går djuren till svärmhuset för att, jag citerar, romansdansa.

Ehh. Men där får spelare inte vara med längre utan resultatet av dansen visar sig när storken
kommer.

Romansdans måste vara den bästa omskrivningen av fortplantningsprocessen sen Bamse och Brummelisa kramades extra länge.

Oförskämt bra

Det är mycket som är oförskämt bra nu. Jag har haft en vansinnigt trevlig kväll tillsammans med
sällskap och Guitar Hero II. Jag är på en vansinnigt bra  praktik på Skvaderns gymnasieskola. Jag har vansinnigt många roliga spel att spela. Jag ska snart flytta in i en vansinnigt fin lägenhet. Och nästa vecka ska jag vara vansinnigt gammalmodig och gå på Skansens julmarknad med min kamrat Anton som jag inte träffat på ett halvår. Hurra!

Guitar Hero II

 Det blev mycket Guitar Hero II igår. Jag älskar min nya röda plastgitarr :D Och alla nya fina klistermärken. True love!

Hulahula Hero

Under redaktionsfesten i Skövde spånade jag och simon fram tänkbara Guitar Hero-spinnoffer.
Detta resulterade i en ganska humoristisk artikel som förhoppingsvis kommer upp på GP snart. 
Bjuder på ett smakprov och den tillhörande bild jag lekt med i Photoshop under kvällen:

Hula Hula Hero

Har inte du också tänkt på vad dåligt hula hula-kulturen är representerad inom spelbranshen? Ingenstans har de fagra damerna från Hawaii med blomkransarna i högsta hugg blivit representerade och det var naturligtvis inte konstigt att Harmonix såg sin chans att bli först på marknaden. De hemliga skisserna på prototypenheterna visade att hula hula-kontrollen var tänkt att ske via en rockring som med hjälp av inbyggda sensorer skulle känna om du var i takt. Dessutom låg stor vikt vid att röra höften sensuellt vilket naturligtvis även sensorerna uppfattade. Som lök på laxen var även en specialutgåva planerad som inkluderade en egen blomsterkrans, brun utan sololja för den rätta känslan samt självklart en stråkjol. Projektet skrotades dock när försökspersoner utvecklad Hula Hula Heros motsvarighet till Nintendotumme – Hula Hula-mage. Spelet var så roligt att spelsessionerna blev längre än det rekomenderade och när rockringen dessutom var tyngre än vanliga innebar detta nötskador på försöksbarnen. Harmonix fick jobba hårt för att tysta ner skandalen, men du kan alltid lita på att Gameplayer alltid rotar fram sanningen. Världsexlusivt dessutom.

 

Guitar Hero II (och sömnproblem

Gah. Ett bud hade försökt leverera Guitar Hero II till mig idag men jag var på praktik. Därför 
sitter jag inte och har roligt med min plastgitarr i detta nu utan försöker istället få tag på 
personen på budföretaget som envist väljer att inte svara när han ringer. Det kan naturligtvis
även vara så att han inte är i närheten av sin mobil, men jag föredrar att tro på konspirationsteorin.

Är i övrigt helt gigantiskt trött efter en förvirrande natt.

ca 01.00 - somnade efter en lång wow-kväll
02.19 - vaknade av vad jag tror vad väckarklockan (det var det inte). tror att klockan är 07 och kliver
upp. Noterar att jag fått ett sms och konstaterar att "åh, ett sms - konstigt att jag inte vaknade av
det - det brukar jag ju göra. (naturligtvis var det sms:et som väckte mig eftersom väckarklockan
var inställd på 07
02.20 - startar datorn men eftersom jag sover mentalt startar jag den dator jag aldrig använder
på morgonen. en konsekvens av tröttheten och det förvirrade tillståndet.
02.25 - börjar ta en dusch. då kommer funderingarna om saker som inte stämmer. varför klev
inte dante på mig som han brukade? varför vaknade jag inte av sms:et? och varför är jag så
sjukt förvirrad? avbryter duschen och ser att klockan inte alls är strax efter 7 utan snarare halv 3
ajdå.
02.30 - går blöt och trött tillbaka till sängen och sover en fortsatt förvirrad sömn tills klockan
ringer. på riktigt.

 

Bra bra bra

Mycket är bra nu. Mycket. På många sätt :D

Är bland annat ute på praktik på skvadern och känner väl spontant att det är den skolan jag
hade valt på om jag skulle välja gymnasium idag. Fantastiskt bra stämning och många riktigt
duktiga lärare som kan sin sak. Jag som annars är ohälsosamt positivt inställd till friskolor
har knappast blivit mindre positiv under de här två dagarna.

Mer då? Har fått en släng helgon-sjukan igen och börjat lägga ner tid där igen. Hoppas bara att jag inte vinner någon tävling igen och blir alldeles sönderspammad... Nightwish-biljetterna var trevliga, men alla hundra gästboksinläggen blev lite chockerande. Nåväl. Jag vann med den bästa motiveringen (som emellertid bara tas via mail eller önskemål i kommentatorssystemet).

Nu ska jag städa, se på Lost eller spela WoW. Eller jobba. Men det är rätt tråkigt, ja, även om man jobbar med att recensera spel :)

Poängsystem för träning

Det är ganska intressant att jag, som är Sveriges mest upptagna kvinna, har tid att hitta
på dumma poängsystem om träning. Men det struntar jag i. Desto mer jag har att göra, desto
mer tar jag på mig. Anyway. Jag ska börja poängsätta mina träningsveckor för att se hur "duktig"
jag är. Först är dagssystemet. Hur många poäng man får baseras först och främst på vilken dag
man tränar. Måndagar är alla duktiga så därför ser det ut såhär:

Måndag: 1p
Tisdag: 1p
Onsdag: 2p
Torsdag: 2p
Fredag: 3p
Lördag: 3p
Söndag: 4p

Men det är inte bara dagen som spelar in. Kör man två pass blir det inte bara dagens poäng
utan även en bonuspoäng för att man är så duktig.  Om man till råga på allt även tränar på kvällen efter att ha jobbat blir det ytterligare en bonuspoäng.

Idag har jag alltså samlat ihop 4p när jag körde Body Jam och Innebandy. Observera att systemet är under försök just nu och kan behöva justeras. Men jag tror att det kan vara bra att ha som en personlig morot.

Jag ska aldrig mer tanka

Redan tidigare har jag varit skeptisk till påfyllandet av bensin i bilen. Processen är jobbig, farlig
och dyr vilket har gjort att jag försökt undvika den så mycket som möjligt.

Nåväl. Bilen rullar som bekant inte utan bensin så idag tvingades jag tanka. Vet inte vad som
hände men när jag är färdig känner jag att jag blivit alldeles blöt om rumpa och lår. Och på
backen syns bensinspår. På något märkligt sätt (och jag vet absolut inte hur) blev större delen av
baksidan på mina favoritjeans helt indränkt i bensin. Har slängt ner dem i badkaret nu för
att inte förstöra någonting innan jag har möjlighet att tvätta dem. Detta har i sin tur lett till en 
härlig odör av bensin i hela lägenheten. Funderade en sväng på att tända doftljus innan jag kom
på att det kanske inte är en så smart idé. Nu vågar jag knappt ens laga mat i köket.

Jag tänker aldrig mer tanka min bil. Hur byter man till solljusdrift? 

Det roligaste som någonsin spelats in

http://www.youtube.com/watch?v=EQ5Rm_Orn_k

 

Jag utesluter inte ett eventuellt släktskap med Emil
eller för den delen den galna tanten i garderoben

Att skriva för FRIDA

Jag har precis lämnat två recensioner till tidningen FRIDA, sveriges största speltidning, och börjat
reflektera lite över den typ av texter jag skriver dit. Inget annat av mina skrivjobb är lika mycket
"horande" som just FRIDA-knäcket. Även om jag i grunden var ett stort fan av tidningen så har
jag idag växt ifrån den, vilket jag antar gäller för de allra flesta. Att skriva för FRIDA är emellertid
stort hos distributörerna och 90% av alla spel jag får får jag för att jag skriver för FRIDA.

Själva recensionerna är emellertid väldigt korta, 500 tkn. I ST är det 1000, GP 3000. Det blir
rätt sammanfattande och tråkiga texter utan identitet. Eftersom jag hetstittade på Lost igår 
liknar jag FRIDA-texterna med koden som Lost-gänget knappar in i datorn var 108-minut. Så
är mitt liv. Veckorna går och spelen trillar in och varannan fredag sätter jag mig tio minuter och
skriver två korta små recensioner, postar och väntar på att det ska gå två veckor till. Osv. 

Ett problem att skriva för tidningen FRIDA är dock om man har en väninna vid samma namn.
Till slut kommer jag säkert inte kunna hålla isär tidningen FRIDA och träningskompisen Frida
och börjar fakturera henne istället. 

"Kan du fixa så jag får betalt för oktober-november, gärna
innan nästa vecka" 
"men, men, vi ska ju gå på Body Jam!?" 

I väntans tider

Det är mycket jag väntar på nu. Klartecken för lägenheten (som förhoppningsvis kommer imorgon),
blir det klart så blir förhoppningvis även klart med den lilla birman (som just nu heter Kefka,
har ni spelat Final Fantasy VI vet ni varför, min mamma tyckte det var ett dåligt namn men då
hette å andra sidan hennes birma Misse Måns...).

Förutom de två rätt stora sakerna så väntar jag även på spel. Stora spel. Vilken dag som helst kommer Guitar Hero II att dyka upp. Och sen dröjer det inte speciellt länge innan min Wii anländer. Sen spelar jag just nu även Gears of War, FEAR, Call of Duty 3 och Tony Hawks Project 8 till Xbox 360 och känner att jag har snudd på världens bästa jobb.

 

Jag och min morgonrock

Köpte en morgonrock på hemtex i slutet av sommaren. Det var 50% rea och jag har länge velat 
ha någonting varmt att linda in mig i på mornarna eller kvällarna. Bort man i Sundsvall som
är kyligt större delen av åren är det en rätt bra investering. Tyvärr valde jag en av de fulaste
och mest kärringaktiga på marknaden. Eller kärringaktig är den kanske inte, men jag känner
mig som min mamma när jag har den. Den är i tjock frotté och helt gudomligt mysig.

Men jag ser minst 10 år äldre ut när jag har den.

Och då har jag inte ens nämt de rosa tofflorna jag köpte till min första VFU under något
obskyrt boheminfall. Tar jag på mig tofflorna och morgonrocken (som är röd till färgen) 
blir jag omedelbart väldigt gammal och all den hårda stil jag annars försöker upprätthålla
försvinner. Men det är ingen som ser mig hemma. Förutom brevbäraren som kommer med spel 
ibland och morgonrocken är det heltäckande klädesplagg som tar kortast tid att få på sig.

Så mitt förhållande till morgonrocken och tofflorna är lite splittrat. Det är mysigt men 
frågan är om det är värt kärringförvandlingen.

Nåväl. Ingenting är i alla fall i stil med mitt nattlinne. Nattlinnet som gudarna glömde. 
Det är dock för fult för att ens beskrivas. 

Lättnad

Pratade med min VFU-handledare idag. Var lite orolig eftersom den förra var hämtad från helvetet och gav oss fem hemska veckor på Västermalm. Efter ett kort samtal med den nya har jag emellertid gjort bedömningen att hon verkar jättetrevlig, hon hade däremot inte fått någon information om att hon skulle adoptera mig i fyra veckor och lät lite chockad. Bra information från MIUN:s sida. Eller inte.

Min son Dante är för övrigt på rätt dåligt humör. Antagligen har han hört om planerna, planerna
som innebär att Emanuel har Dante och jag skaffar en ny katt. Han skulle inte må bra av att få 
byta hem varje vecka och då är det bättre att någon har honom jämt. Och han är en lekig katt och 
emanuel är bättre på att leka med honom än vad jag är, så valet var rätt lätt. Nu är jag på jakt
efter en ny katt. En birma. Vi hade en birma när jag var liten och jag vill verkligen ha en sån igen.
Hittade en kull i sundsvall född 17 oktober och hon som har hand om katterna är en tränare på
träningsverket där mamma går. Och min mor ska förhoppningsvis bli "delägare" i lyxkatten
eftersom den lär gå på 5000-6000. Men det är ju egentligen inte mer än vad en skabbig hund kostar :)

 

Dubbeltenta

Har precis överlevt mina två första salstentor. Det var lättare än jag förväntat mig och nu borde det 
bara vara lätta delar av Lärusp kvar. Men man ska aldrig gå händelserna i förväg.

Dagens obligatoriska seminarium handlade om observation och om man hade observerat sundsvallsgruppen 
under det år som gått så borde man kunna se en viss aktivitetsförändring under de senare timmarna på dagen.
Vi blir väldigt flamsiga, tramsiga och lättroade. Idag fick vi se en helt bisarr film * 2 och det var naturligtvis
nog för att man skulle bryta ihop inombords. Egentligen borde vi läggas in på hem eller ta lugnande under 
de sista timmarna för att ens klara av att vara i möblerade rum. 

Årets julklapp!

 Årets julklapp är färdig! I alla fall på pappret. Nu fattas bara att beställa den och hålla tummarna att den kommer innan jul. Fast jag kan inte beställa än, måste vänta till löning. Men det är det förhoppningsvis värt.

Vad det är för någonting? Tja, eftersom det är en julklapp som ungefär _alla_ utom min farmor kommer få känner jag att det är olämpligt att avslöja det. Men både jag och dante menar att det är den bästa julklapp som någonsin skapats.

Lägenheten är för övrigt nästan i hamn. Nu fattas bara hyresvärdens godkännande, men jag menar, vem skulle inte vilja ha mig som hyresgäst :)

Den värsta garderobshistorien ever

Okej. Står i garderoben på södra och har varit med om bland det mest bisarra någonsin. 

Men vi tar det från början.

Dansgala ikväll. Torleif. Hett. Eller inte. Till garderoben kommer en trio tanter. Gnäller
lite över att det är dyrt med 20 kronor för att hänga in jackan när man redan betalat en dyr
biljett. Ignorerar i vanlig ordning, det är inte jag som bestämt att det kostar och så länge
de inte pratar direkt med mig kan jag strunta i dem.

Det värsta kommer sen.

Framför garderoben finns tre fotöjer och ett bord. Tanterna sätter sig där och börjar prata.
Hör hur ljudnivån ökar och till slut skriker nästan en av kärringarna. Tydligen har en av dem,
en lite mer timid tant, gjort det KATASTROFALA  misstaget att ta med sig en oväxlad femhundring.
 
Nedan följer dialogen:
Satkärring: DU KAN JU INTE TA MED DIG EN FEMHUNDRING!!
Timidatanten: nä jag vet, men jag fick en femhundring i bankomaten och glömde åka och växla...
Satkärring: MEN ÄNDÅ, DU KAN INTE TA MED DIG EN FEMHUNDRING!!! DET FÖRSTÅR
DU VÄL!!??
Timidatanten:....nä men....
Satkärring: MAN ÅKER ALDRIG UT OCH ÄTER MED BARA EN FEMHUNDRING!!!!
Timidatanten (slår handen i betongbordet): NU RÄCKER DET!
Satkärring: MEN DU FÖRSTÅR VÄL ATT MAN INTE ÅKER IVÄG OCH ÄTER MED EN OVÄXLAD FEMHUNDRING!!!!!
Tidmidatanten gömmer ansiktet i handen och börjar gråta
Satkärringen struntar i det och bara fortsätter det hon påbörjat. Det vill säga mala på om och om igen om hur dumt det är med femhundring som är oväxlad.
Satkärringen: DET ÄR INTE ALLTID RESTAURANGERNA KAN VÄXLA EN FEMHUNDRING!
Den tredje tanten(som hittills suttit tyst): Jo, men restauranger brukar alltid kunna växla en femhundring. Det brukar inte vara något problem.
Satkärringen: MEN JAG HAR JOBBAT I AFFÄR OCH DET ÄR INTE ALLTID VI KAN VÄXLA FEMHUNDRINGAR!
Timidatanten (dunkar handen i bordet en gång till, men lite svagare): Nu räcker det!

En kille från hotellpersonalen kommer till slut upp och ber damen att lugna ner sig. Härlig stämning i tanttrion den fortsatta kvällen som innebär både middag och dansgala med torleif.

Nu hör jag kärringen skrika igen. Alla koppar verkar inte vara hemma i skåpet.

Kill your darlings

Jag tror jag är på väg att få en hjärnblödning. Min artikel på ca 750 ord måste ner till 450. Det är
sådär lagom lätt. Kill your darlings är ett välkänt begrepp, men just nu rör det sig snarare om
slaughter your darlings. Det gör ont att såga sönder fina meningar bara för att korta ner dem med 
några ord. Jag har ungefär 100 ord till att plocka bort och meningarna börjar snart bli otydliga.
Dessutom börjar jag bli allergisk på texten efter att ha läst igenom den 10000 gånger i letan efter
mindre viktiga ord. 

Mer storjobb

Det går bra nu. Mailade krönikan till den hemliga tidningen och fick fler uppdrag. Förutom den
ekonomiska faktorn är det en gigantisk karriärsframgång. Mungiporna har varit i öronhöjd
sen mailet om fler beställningar dök upp, nu gäller det bara att prestera. Jag har två idéer att
köra på, men problemet är längden. Jag är inte färdig med den ena men har redan överskridit 
längden. Visst, det går att klippa i efterhand men det är bland det svåraste man kan göra med
texter. Att förlänga är en helt annan sak, men förkorta en färdig text är som att byta ut stödpelar
på ett redan färdigt hus. Det ska mycket till för att inte allt rasar, men men, det går väl. 

Tänkarjobb

En fördel och nackdel med att jobba som skribent är att man måste tänka väldigt mycket. Det kan vara skönt att anstränga huvudet ibland, men andra gånger är det jobbigt att inte bara kunna koppla bort på samma sätt som när man sitter i kassan på ÖB.

Fick ett frilanserbjudande idag. Vill inte gå in på detaljer men en _väldigt_ stor tidning vill ha en 
krönika av mig till en special. Det är rätt stort och jag klassar det på ungefär samma nivå som 
när jag fick skriva för Nöjesguiden. Problemet med den här typen av jobb är dock att man måste 
leverera. Hela dagen har jag funderat på hur jag ska lägga upp krönikan och först nu börjar saker
falla på plats. Förhoppningsvis kan jag pussla ihop den ikväll och få till en rätt bra text. Deadline
är söndag och jag fick erbjudandet idag så det är rätt tajt om tid. 

Jämförde tänkande jobb med icketänkande jobb förra helgen när jag först jobbade två kvällar på
Pipeline där jag recenserade band för 200 kronor recensionen. Att skriva en konsertrecension
är ingen lätt match. För det första ska man se bandet, vilket såklart är den roligaste delen. Men
efter det kommer det jobbiga. Steg ett är att hitta en form på recensionen, vad ska jag ta upp och
hur ska jag göra det? Sen ska texten skrivas och passas in rent teckenmässigt. Den här skrivbiten
kan ta flera timmar men ibland, som på festivaler, tvingas man pressa sig väldigt hårt. På Sweden
Rock blev texterna rätt kassa medan de på gatufesten faktiskt blev bättre av tidspressen. I alla
fall var kontrasterna stora förra helgen. För på ÖB tjänar jag 200 kronor/timmen när jag sitter
i kassan och då kan jag lika gärna lämna huvudet hemma. "52.50 kronor tack" "vill du ha kvittot?"

Det är inte så att hjärncellerna dör direkt. Och man slipper all den skräckblandade förtjusningen
som uppstår när man sitter framför datorn mitt i natten och försöker samla tankarna till en
recension så man slipper kliva upp på morgonen och skriva den. Men jag skulle ändå inte
överge skrivandet för ÖB-jobb. Inte bara för att jag älskar att få gå på konserter och festivaler
gratis eller få alla nya spel i brevlådan utan även för att jag gillar utmaningen. Lika svårt som det
är att skriva en text, lika skönt är det att se resultatet publicerat i tidningen dagen efter och känna - 
fan, det blev rätt bra faktiskt. 

2400 nakenbilder på brad pitt...

 Jag fick många roliga spel på posten idag, men den här skivan från Alexander tog ändå priset. I alla fall namnet på skivan. Tyvärr var det inte en enda nakenbild men det var roligt ändå.

Nu ska jag jobba.

Garderobsbloggen - del 3

 Jag börjar tröttna lite. Eller bli så trött att jag blir elak och löjlig. En härlig kombination när folk börjar hämta jackor om ungefär
en halvtimme. Har roat mig med en ny favoritsida:

http://nodwick.humor.gamespy.com/cats/

Jag tror jag ska ta lite mer bilder på min kära son och posta. Han blir sällan dålig på bild i alla fall. Jag längtar lite efter honom nu. Kanske läge att surfa in på cuteoverload och döda lite mer tid :)

Observationer i garderoben:
- Middag nummer två var fantastisk. Röding med fin potatis och god sås. Nu är jag riktigt mätt och är det förhoppningsvis hela natten också.
- Dante må vara elak ibland, men nu längtar jag efter honom och hoppas att han använder mig som säng hela natten.
- Träningsvärken från gårdagens dubbelpass har ökat i styrka. Antagligen kan jag inte ens gå imorgon.

Bonuslänk:
Min nya favoritblogg, inlägget om Aupairs har roat mig hela dagen:
http://gemigenrast.blogspot.com/

Garderobsbloggen - del 2

 
Det börjar bli kväll nu. Jag fick en kort powernap efter den andra inhängningen, men är rätt trött ändå. Ska försöka recensera Power Stone Collection till PSP plus skriva en artikel till Gameplayer om ett ämne jag inte ännu bestämt. Efter det ska jag försöka ta tag i Killzone till PSP. En del skola har det faktiskt blivit, har bara två kapitel kvar i Säljös bok om sociokulturellt synsätt på lärande och det känns rätt bra. Nu fattar jag allt utom fenomenografin. Men det lär jag väl mig med tiden. Imorgon ska jag försöka ta en helt ledig dag, inget skrivandet, inget mailande. Bara tränande, film och allmän återhämtning. Jag måste börja ge mig själv fler lediga dagar.

Observationer i garderoben:
- Kapporna inför kvällens Wallmans är av finare slag än förmiddagens jackor. Fast det är inte så konstigt om man fungerar längre än 1 sekund.
- Wallmans ger mig obehagliga flashbacks från den ÖB-afton på Kasinot nyligen då vi tvingades lyssna på hemska schlagercovers (två gånger picadilly circus) samtidigt som vi satt bredvid de värsta tanterna på stället. Och dessutom var alkohol-serveringen dålig. 
- God mat på berget idag. Lunchen var en helt okej torsk i någon sås och middagen blev skaldjurspasta. Förhoppningsvis blir det någon avslutande fläskfilé runt 22 eller nått.

Garderobsbloggen - del 1

 Då sitter jag här i garderoben. Klockan är just nu 12.56 och det känns rätt okej än så länge. Fast jag har inte ens tagit upp skolböckerna. Det har blivit en del WoW, en massa jackhämtanden och lite dumsurfning. Fast nu börjar jag vakna till så snart blir det Säljö. Och efter det ska jag spela PSP-spel som jag förhoppningsvis även kan recensera senare ikväll/natt. Har jag riktig tur så finns det tid ikväll att se någon av de dvd-filmer jag tagit med som sällskap. Det känns nästan som hemma.

Observationer:
- Det är försäkringsmänniskor här idag. Alla har samma typ av jacka och alla (förutom killarna) bär scarfs.
- En lapp borttappad än så länge.
- Jag hade tänkt skippa kavaj idag eftersom det är en så lång dag. Men inte då. Tvingas låna en ful och stor kavaj från hotellet för att kunna vara representatibel. Suck.
- Lunch/frukost blev god hotelltorsk. Helt okej med tanke på att jag nästan aldrig lagar mat hemma längre.

Hårdträning där byxor spricker och benen blir fulla av glasfiber

Jag har en aktiv kväll bakom mig. Först en sväng Body Combat på Step In, vilket både var kul 
och jobbigt. Fast jag tog inte i så att byxorna sprack, till skillnad från vissa andra ;) 
Kändes dock sådär när passet avslutades och han som höll i det berömde oss och påpekade att vi
nu kunde återgå till en skön hemmakväll framför tv:n. 

Jo men tjena.

Efter body combat var det dags att plocka fram innebandyklubban, här ska inte liggas på latsidan.
Tyvärr är det ny sarg i höglundahallen och en viktig beståndsdel är glasfiber. Vilket man upptäcker
först när man råkat "skära" sig mot sargen efter att inte ha lyft på benen ordentligt (läs: varit
seg i benen efter den överdrivna träningskonsumtionen). Nu kan jag knappt ha byxor på mig utan
att det gör ont. Vad jag vet är det inte speciellt farligt, men det finns som bekant bekvämare hud-lotioner än glasfiber från innebandysarger :( 

Intressant jobbdag

Har en spännande dag framför mig imorgon. Ska jobba från 07.30 till ungefär 01.00 på berget. I garderoben. 
Man skulle utan problem kunna bli galen i stil med The Shining-Jack, jag vet hur det känns när 
man jobbar från 17.00-23.00 i garderoben, och det är ingen barnlek. Hur som helst så kommer det 
att gå rätt bra imorgon. Tror jag. 
Förutom att jag har  ungefär tusen skolböcker att läsa i har jag även min PSP med mig där jag har tre spel till formatet som ska recenseras till tisdag. Skitbra. Dessutom har jag min Macbook. Och det räcker nog ganska långt. Har ingen aning om det finns trådlöst internet där uppe, men finns det nät så ska jag i alla fall vara beredd. Installerar därför World of Warcraft på Macen as we speak. Det kommer ta ett tag, inte minst att ladda hem alla patcher. Men om det finns nät, och om min dator ens fixar WoW, så kommer jag att ha en härlig jobbdag imorgon. Ta upp Dagny till 60, kanske spela lite med Iaia, Majbritt eller Pomperipossa. Eller varför inte grinda lite guld med Doris så hon inte blir ledsen. Möjligheterna är enorma. Och finns inte nät så kan jag alltid se på film, skriva eller lyssna på musik. Att vakta jackor är ju inte så väldigt ansträngande. Jag ser faktiskt fram emot morgondagens martatonpass :D

And btw (för alla WoW-nördar som jag). Kolla gårdagens randomdrop i UBRS http://www.thottbot.com/?i=17740 Gissa vilken helnöjd warrior med tantnamn som vann bland fyra rolls :D

Mina älsklingar

 Det här är mina två älsklingar just nu. Min "son" Dante och min bästa vän Macbooken. Observera doc att tavlan bakom datorn och Dante just nu är borttagen och ligger i garderoben eftersom en viss katt upptäckt hur roligt det är att slita loss häftstift från den. Häftstift som man sedan kan leka med, eller äta upp. Så bort med tavlan tills dess att Dante blivit uppfostrad. Vilket antagligen aldrig händer. Men ändå.

Sofia Kylskåp på Body jam

Jag har kanske sysslat med idrott i många år, men det har varit idrott av en viss typ. Som fotboll, innebandy
och boxning. Roliga sporter förvisso, men man blir inte speciellt smidig. Alls. Snarare skulle man kunna säga
att jag utan problem skulle kunna liknas vid ett kylskåp när det gäller smidighet. Jag antar att ni har en inre
bild nu.

Igår var dock Sofia Kylskåp på Body jam. Avancerad aerobics för dig som har gått ett tag och vill ha mer
utmaning tror jag beskrivningen var. Hur vi hamnade där vet jag inte, men så var fallet i alla fall. Och det var
faktiskt väldigt roligt. Visst, jag tillhörde knappast någon av de bättre under danspasset men jag hade roligt
hela tiden och ska faktiskt dit på måndag igen. Helt galet.

Avrundade emellertid gårdagen med två timmars innebandy efter Body Jam, man får ju inte glömma sitt 
ursprung :) 

Dagens efterrätt:

Jag är inte så mycket för matlagning egentligen. Saknar både ett stort kök och den ambition/tid som behövs för att kunna göra riktigt god och nyttig mat. Så jag håller mig till det enkla. 
Fiskbullar och potatismos är en klassiker hemma hos fröken Hård, tar ungefär fem minuter att 
laga och även om det inte är så mycket tuggmotstånd så blir det oväntat gott. Hur som helst så 
tänkte jag bjuda på ett efterrättips av den lite simplare skolan. Du behöver:

Vaniljvisp
Frysta bär
En frys
En elvisp

Vispa vispen, tina bären och blanda ihop dem. Vill du ha en mer fast efterrätt kan du slänga in 
i frysen några timmar, men personligen föredrar jag vaniljvispen i flytande form. 
Varken komplicerat eller tidskrävande. Nobelpriset i matlagning för lata beräknas redan nu
gå till sundsvall.

(jag har vissa problem med radbrytningarna, vet inte vad som är felet men ibland blir det helt
jättefel. Jag jobbar på att lösa det) 

Ingnis är sura + favorit i repris

 http://users.smartgb.com/g/g.php?a=s&i=g16-04781-86#messages

Ingnis gillade inte sin tvåa. Eller att jag klagade på sångarens polotröja.
(recensionen finns här http://www.st.nu/noje/index.php?action=visa_artikel&id=596896)

Jag gillar att följa upp reaktionerna på recensioner. Inte sällan anses man vara en
jävla idiot, oavsett om man ger en etta eller fyra så finns det alltid några som är
missnöjda. Jag tycker å andra sidan att det är rätt kul. Har man skrivit om spel i så många år som jag så är det rätt skönt med lite reaktioner. Det är sällan speljättarna i Japan läser recensioner i ST och klagar på dåliga betyg. Demoband är mer direkta, även om jag kan tycka att det är jobbigt när man väl träffar på personerna "på riktigt". Som när Endflows sångare handlade i min kassa på ÖB i somras, inte långt efter att jag gett dem 2/5 på Gatufesten.

Slutligen, innan jag överger Ingnis för den här gången. Det roligaste i gästboken är den kille vid namn emil som menar att ST borde skicka en opartisk recensent. Antagligen bör han lära sig vad opartisk innebär (jag är så opartisk som jag kan bli, och jag har faktiskt bara recenserat Ingnis två gånger). Antagligen är det även samma kille som ligger bakom det här mytomspunna mailet (adresserat till min chef Janne med rubiken: SKit [sic]:

///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

VAD menar ni med att skriva sån här jävla smörja??? HALLÅ??? Kan ens den här öhh, SAKEN spela själv? Det här är de löjligaste jag läst i hela mitt liv, NIFELHEIM är för HELVETE VÄRLDENS BÄSTA BAND!
och om ni inte fattar det så ska ni fan inte skriva om RIKTIG metal. Kom nu inte o svara på de här mailet med att hon minsann gillade stryper när hennes morbror spelade det för henne när hon va liten och därför vet allt om metal och är fullt kapabel till att skriva (det är ju ganska uppenbart att det inte är så...) om något så bra som en NIFELHEIM konsert, ta o sparka henne på momangen!!!
Vadå "leva på gimmick"??? hallå??? antagligen är hon döv o hör inte ens hur bra det är, eller också är hon helt enkelt en jävla mes! FUKK OFF FUKKING FUKK!

med jävla hälsningar/ Emil

En tuff kväll på Pipeline

Ibland är Sundsvall obehagligt litet. I alla fall musiksundsvall. Var på Pipeline ikväll 
och kände att jag inte kunde titta åt något håll.

"Ajdå, där sitter min exsambo som jag gjorde slut med för drygt en månad sedan"

"Fan, var det inte den sångerskan jag hade ett pinsamt fyllebråk med på Skeppan
förra året?"

"Ojdå, där är samtliga  i gruppen X som jag gett dåligt betyg ett flertal gånger"

Vissa gånger är det kanske bäst att gömma sig under ett bord. Eller nått.

Var i vilket fall som helst pinsamt lite folk på Pipeline ikväll. 8 inbetalade berättade
Theresa och jag lider verkligen med henne eftersom Höstmörker förtjänar att finnas.
Men snålsundvall som hellre sitter hemma och dricker folköl med Iron Maiden i stereon
varje kväll föredrar tydligen den sysselsättningen istället för bra livemusik.

Antipower naps

Jag förstår faktiskt inte varför det heter Power naps. Är det jag som gör
fel eller varifrån kommer den mystiska kraften ifrån? Har precis 
halvdosat i någon timme och känner mig mer död än levande. Och det är
inte bara nu. Sover i regel minst en timme varje dag någon gång på 
eftermiddagen. Inte för att bli piggare, det vet jag av erfarenhet att jag 
inte blir, utan bara för att jag är så trött att ögonlocken inte  klarar av 
att hålla sig uppe. Nåväl. Nu är jag vaken i alla fall, fast i ett zombieliknande 
tillstånd vilket passar rätt bra eftersom jag ska på hårdrock.

Lyssnar för övrigt på Cradle of Filths nya. Rätt svängig och innehåller 
vissa riktigt bra delar.

Jag gillar The Foetus of a New Day Kicking. 

Jurtjyrkogården

 Tittar just nu på Jurtjyrkogården och inser att jag är en oansvarsfull storasyster.
Första gången jag såg filmen gick jag i sexan och var 12 år. Först läste jag boken, sedan såg jag filmen och jag fattar inte hur jag vågade varken läsa eller se den. Jag är 21 år gammal och tycker fortfarande att den är riktigt, riktigt obehaglig. Man kan tycka att jag borde blivit härdad med tiden och all skräckfilm jag faktiskt betat av under åren. Men inte då.

I vilket fall som  helst så känner jag mig som en dålig storasyster eftersom min syrra (som är fem år yngre än mig) såg den samtidigt när jag gick i sexan. Vilket borde innebära att hon var typ sju år gammal. Bra Sofia. Antar att det är jag som får betala hennes räkning hos psykologen när hon börjar lida av postraumatisk stress framöver.

Härnösand - en stad från helvetet

Jag gillar verkligen inte Härnösand. Alls. Förutom att jag tvingas vara där 
var tredje vecka och lära mig mer eller mindre viktiga saker så var jag 
faktiskt där imorse. Inte på någon nöjesresa, gud förbjude, utan jag var
 där för att spela innebandy. Efter att ha kommit hem kan jag nu 
konstatera att Härnösands innebandylag och innebandyhall är en kopia 
av hela staden. Laget var hemskt, spelade fult och var mer ute efter att 
skada än att spela innebandy. Själva hallen var iskall, konstigt formad 
och man ville helst inte ta av sig överdragskläderna.

Själva matchen gick också åt helvete, vi förlorade med 52. Det enda som känns bra var att jag
gjorde mål, men  det var ett riktigt fult mål (i sann härnösandsanda såklart) och jag gillar bara snygga mål.

Nu ska jag smälta förlusten och den traumatiska härnösandsvistelsen med tortelini och en spännande skräckis. Sen jag blev singel vågar jag inte se på skräckfilm när det är mörkt ute :)

Att ha ett adjektiv som efternamn

Det är både posivitv och negativt att ha ett adjektiv som efternamn. Under högstadiet var det rätt negativt eftersom alla tror att skämtet "Du, sofia, heter din pappa sten eller - Sten Hård! - höhöhöhö" är så jävla unikt. Jag är allergisk mot dålig ordvitsar och just den där är riktigt illa.



Men ibland är Hård bra. Som när jag spelar innebandy. Det blir nästan något av ett artistnamn. Ronaldo och jag liksom. Därför gillar jag min nya överdragströja. Den är rätt ful och stor men fruktansvärt skön. Plus att det blev efternamnstryck på ryggen. På vissa ryggar står det Johansson, på andra Eriksson. På min står det Hård och det stämmer rätt bra med verkligheten. Jag är väldigt hård i kroppen, har ett hårt skott och lyssnar på hård musik. Så jag gillar min nya, fula, tröja.

(att jag egentligen inte är så hård som det kan verka ska jag ta upp en annan gång) 

Det enda betyg jag ångrat

(eftersom bloggen är ny vill jag ladda upp med lite läsning redan från början. Istället för att sova vilket egentligen är vad jag borde göra nu)

Funderade under höstmörker på om jag satt några felaktiga betyg i år. Och kom till min fasa på 
ett misstag. Cult of Luna på Close up festival. Citerar mig själv:

" Cult of Luna
Cult of Luna hade en tuff uppgift som öppnande band på den nystartade Close Up-festivalen. Deras melankoliska och långsamma döds kan vara svår att ta till sig för den oinvigde och det märktes. Det här var ju skittråkigt!” skriker en tjej med rosa-lila plasthår framför mig och bekräftar därmed att hon absolut inte fattat någonting. Cult of Luna är i dagsläget en av Sveriges bästa grupper och när känslan från skivorna bibehålls live är det svårt att inte bli exalterad. När Cult of Luna går av scenen efter en knapp timmes subtil överkörning lider jag med de 80% som lämnar spelningen med en gäspning. Ni vet inte vad ni gick miste om.

Betyg: 4"

Naturligtvis skulle betyget varit en femma eftersom Cult of Luna antagligen är det bästa jag sett i år. Dumsofia. Dessutom är jag lite sur över att jag tvingades korta den ursprungliga versionen som innehöll den här utökade meningen:

"Det här var ju skittråkigt!” skriker en tjej med rosa-lila plasthår framför mig och bekräftar därmed att hon absolut inte fattat någonting. Varken om musik eller stil."

Kanske lite elakt, men gillar man inte bra musik och har fula saker i håret får man skylla sig själv.

Höstmörker (och bloggstart)

Gör ett nytt bloggförsök, har i och för sig den senaste tiden lyckats hålla igång ganska bra på 
Gameplayer.ses bloggavdelning, men jag vill ha en blogg för sig. Så jag gör ett nytt försök. 

Den här bloggen ska handla om mitt nya singelliv, min katt dante, mina i-landsjobb som musik och spelrecensent plus antagligen lite klagande på det mesta. 

Hur som helst.

Har kommit hem från höstmörker. Första dagen av två på Pipeline där lokala band (och några 
undantag) spelar musik av det hårdare slaget. Jag ska skriva om (eller har skrivit rättare sagt 
men vill inte avslöja betyget än) Ingnis och har även passat på att se Setherial. Ett var bra, ett var inte fullt lika bra. Gissningsvis kommer Ingnis bli sura när de läser recensionen på söndag, som de blev när ST valde att inte recensera dem på Fjongstock pga platsbrist. Men visst, det var dumt att vi inte gjorde en Ingnis-bilaga för att få med en recension av ett band vi redan skrivit om några månader tidigare. Eller inte.

I vilket fall som helst blir Ingnis antagligen sura över recensionen och kanske först och främst sångaren. Vilket jag kan förstå. Det är rätt dumt att hoppa på en polotröja, men någonstans får man ändå skylla sig själv. Halva grejen med att stå på en scen är att man ska se häftig och intressant ut. Det gör man inte med polotröja och golvmoppfrisyr.

Höstmörker är i alla fall ett välkommet tillskott till den rätt döda sundsvallsscenen. Jag hoppas Pipeline får lite lung och hjärträddning och tuffar igång ordentligt igen. Intresset finns och det var faktiskt rätt okej med folk idag. Hoppas det blir lika bra imorgon då en personlig favorit i form av Souldrainer spelar. Sist var jag ungefär en milimeter från att sätta 5/5. Frågan är om jag kan hejda mig imorgon.

(avrundade för övrigt dagen med den öl jag längtat efter sedan klockan 18.00 och lite guitar hero. om jag inte hade varit tvungen att kliva upp 8 imorgon för att åka till Härnösand och spela innebandy hade det lätt kunna bli tio öl. Men spela innebandy bakis gjorde man väl mest när man var typ, 16. Eller 21 :)